Archive for the Uncategorized Category

Varje 11 april kommer att följas av en ny seger för Venezuelas folk

Posted in Chavez, Politics, Venezuela with tags , , , , , , , on April 12, 2008 by Minimux

Militärkuppen i Venezuela blev ett misslyckande tack vare Venezuelas befolkning som mot alla odds intog Caracas gator och återinsatte den folkvalde presidenten Hugo Chavez. Aldrig tidigare har befolkningen lyckats besegra utländska intressen och dess lokala medlöpare på detta sätt.

 

För sex år sedan genomfördes ännu en militärkupp i Latinamerika. Historien verkade hinna kontinenten ikapp. Minnet av 70-talets blodiga diktaturer som tog livet av tiotusentals vänsteraktivister och införde en kriminell ekonomiskt system – nyliberalismen, fick många latinamerikaner att reagera och visa sitt stöd för Venezuelas förändringsprocess och dess ledare Hugo Chavez. Den var den 11 april 2002.

 

En grupp militärer och dess uppdragsgivare, USA, Spanien, venezuelanska näringslivet och dess medieimperium, iscensatte en statskupp i Venezuela. Målet var att eliminera den valde nationalistiske och vänsterinriktade presidenten, Hugo Chavez och därmed hindra att fler länder i regionen skulle demokratiseras. Landets rikedomar bland annat oljan var kuppmakarnas viktigaste krigsbyte.

 

Kuppmakarna upplöste parlamentet och satt landet i undanstagstillstånd. De ockuperade radiostationer och tevekanaler och på så sätt försökte de att hindra befolkningen från att få information om händelserna. De tog till fånga landets president Hugo Chavez och satt honom under arrest. Han fördes bort i väntan på att bli avrättad. Den synlige ledaren för kuppen blev representanten för Venezuelanska arbetsgivarorganisation, FEDECAMERAS som också tillträdde som ny president. USA höll i trådarna i bakgrunden. Under två dagar höll kuppmakarna makten.

 

Dagen efter kuppen, den 12 april 2002, kunde man läsa i västpressen att genom störtandet av Chavez hade demokratin återställts i Venezuela. Medierna i Sverige lovordade kuppmakarna och det skrevs långa artiklar av de mest kända liberala debattörerna som förklarade att kuppen hade räddat demokratin i Venezuela.

 

Ingen av de som säger sig värna om demokrati och mänskliga rättigheter försvarade den folkvalda venezuelanska regeringen eller fördömde kuppen. Ingen av de pseudodemokrater som idag skriker högt och protesterar mot Kina eller Zimbabwe protesterade mot kuppmakarna.

 

Vem av dessa så kallade liberala demokrater har exempelvis uppmärksammat allmänheten om att Venezuelas grundlag är en världens mest demokratiska. Denna grundlag, som upplöstes av kuppmakarna i april 2002, hade röstats fram av landets befolkning i en folkomröstning år 1999. Den garanterar nämligen bland annat rätten att återkalla politiska uppdrag inkluderad självaste presidentens mandat om 20 % av en valkrets kräver det. 

 

Den venezuelanska grundlagen är som sagt unik i världen. Det finns endast tre länder i världen som garanterar rätten att återkalla ett politiskt uppdrag och det är endast Venezuela som använt sig av denna möjlighet år 2004. Chavez vann denna omröstning med en förkrossande majoritet. Ändå hade de svenska pseudoliberalerna mage att kalla Venezuelas president för en diktator och välkomnade kuppmakarna som frihetens förkämpar. 

 

Vad var det som gjorde att så kallade liberala debattörer och media skribenter anslöt sig till kuppmakarna och den globala mediediktaturens angrepp mot Venezuela?

 

Orsaken finns att hitta i Venezuelas historia som liksom hela kontinentens historia är nära kopplad till nyliberalismens utplundringsstrategi.

 

Venezuela anammar den nyliberala ideologin.

Nyliberalismen som ideologin och som ekonomiskt system hade svept över kontinenten i följespår och i direkt samspelt med de militära högerdiktaturerna under 70-talet.

 

Den nyliberala ideologin och dess långgående privatiseringar av allmänhetens gemensamma egendomar, avregleringar av arbetsrätten och skattesystemet samt nedskärningar i den offentliga sektorn försatt miljoner människor i djup misär. Nyliberalismen som ideologi och som ekonomisk politik, infördes med hjälp av tortyr och massmord. De så kallade demokratierna i Europa protesterade mot medlen såsom tortyr och massmord, men inte mot ändamålen, en ekonomisk politik som gynnade utländska företag.

 

Ett sådant brutalt ekonomiskt system kan aldrig införas på ett annat sätt än med direkt våld och kulturell indoktrinering. Orsaken är lika banal som självklart: ingen befolkning skulle i demokratiska val välja att sälja bort landet för smulor till maffialiknande företagskonglomerat, jobba för svältlöner eller montera ner landets sociala trygghetssystem. Friedman, nyliberalismens språkrör på 70-talet, var klart på denna punkt: Om nyliberalismen ska införas så ska den införas snabbt, brutalt och hänsynslöst

 

I Venezuela hade den nyliberala vågen nått landet i slutet av 80-talet. Detta skedde då resten av kontinenten redan hade dragits in i huggsexa och enorma privata förmögenheter hade skapats som en följd av utplundringen och privatiseringen av tidigare statsägda industrier. Ländernas naturtillgångar reades ut och skattefinansierade anläggningar plundrades av ”finanshajar”. Finansiering av köpeskillingen ordnades passlig nog med lånade pengar från IMF och statens egna medel som ”lånades ut” till förmånliga villkor.

 

Utlandsskulden

När kraschen kom tog staten ansvaret för lånet så som staten brukar göra när finansfolk och andra skojare slösar bort sina pengar. Allmänheten fick än en gång betala priset för kalaset. Först fick allmänheten via skattsedeln betala uppbyggnad av den nationella industrin och samhällsservicen. Därefter reades ut dessa industrier till spekulanter till subventionerade priser. Det dröjde inte länge förrän skojarna hade tömt verksamheterna på tillgångar och hade kört verksamheten i botten. Då övertog staten deras skulder till utlandet och när de utländska finansspekulanterna hamnade i kris och höjde räntan för att täcka sina förluster drabbade folket i dessa länder av ofantliga utlandsskulder. Det är den nyliberala ekonomiska framgången i fyra akter. Grunden till utlandsskuldskrisen hade lagts.

 

Venezuelanerna gör motstånd

Venezolanerna gjorde våldsamt motstånd mot detta kriminella system och deras utländska ”experter” och 1988 gav sig folket ut på gatorna för att kräva sina rättigheter och sitt land tillbaka. Befolkningen massakrerades, tusentals mördades i Caracas gator. Ansvarig för massakern, den socialdemokratiske och nyliberale presidenten Carlos Andres Perez hyllades av liberala debattörer som en ”sann demokrat”. Han hade med hjälp av korruption och lögner vunnit valet med ett politiskt och ekonomiskt program som i efterhand anpassades till de internationella finansiella organisationernas krav på ”strukturanpassningar” som IMF dikterade.

 

Ingen vet exakt hur många som dödades av denna ”demokratiska” regering. En del pratar om ca 10 000 personer eller rättare sagt fattiga. I Venezuelas dåvarande ”demokrati” saknade de fattiga till och med identitetshandlingar. De fattiga fanns inte ens i landets register. De existerade helt enkelt inte. Detta har för övrigt aldrig varit ett ämne att problematisera för svenska demokrater. Det var som väntat ingen i Sverige som protesterade över denna massaker eller mot denna brutala mördare Carlos Andres Perez, Vad skulle hända om Chavez skulle vara ansvarig för en enda dödsfall? Det är klart, Chavez är inte en av våra.

 

Chavez som Venezuelas nye ledare

Chavez kom till makten för att förbättra folkets levnadsvillkor och göra Venezuela oberoende av de utländska ”experterna” som hade orsakat så mycket misär och lidande. Han vann valet med ett program som lovade politisk deltagande, en ny grundlag som garanterade varje venezuelan sina mänskliga rättigheter. Det handlade om en offentlig sektor som garanterade kostnadsfri vård och skolan, jobb och en nationell industri som hjälpte till att utveckla landet.

 

Chavez åberopade Simon Bolivar, Latinamerikas store frihetshjälte från självständighetskriget mot Europa som symbol och ledstjärna i sitt projekt – den bolivarianska revolutionen. En revolution som skulle fullfölja 1820- talets ursprungliga projekt om en enad politisk och ekonomisk oberoende kontinent. 

 

Deltagandet i utformandet av den första bolivarianska grundlag blev en milstolpe i Venezuelas och Latinamerikas politiska historia. Grundlagen diskuterades på arbetsplatser, skolor, på gator och torg, ute i byarna.

Befolkningen röstade igenom reformen år 1999 med en överväldigande majoritet.

 

Detta var för mycket för de som under 150 år hade styrt landet men inte gjort något annat än att plundra det. Nästan samtliga de vid varje period sittande regeringarna fick genom korruption och allmosor från sina utländska partner sko sig på landets naturtillgångar. Chavez blev alltför farlig för dessa korrumperade venezuelaner och dess utländska uppdragsgivare. 

 

Terrorkampanj mot den folkvalda regeringen

De reaktionära krafterna satte igång en skrämselkampanj som lyfte upp det kommunistiska spöket som tidigare kommit väl till pass när olika nationalistiska, socialdemokratiska, socialistiska eller t o m ärliga liberaler hade kommit till makten i regionen. Detta fungerade inte.

 

Oppositionen till Chavez använde sig av hela sin monopolställning inom media och kommunikation för att förtala regeringen. Det blev vanligt att genom media kunde oppositionen utmana folk att ta livet av Chavez. Inte heller detta ökade stödet för oppositionen eller räckte till för att störta Chavez. Anklagelserna mot Chavez blev alltmer aggressiva i ett försök att vända opinionen mot honom. Chavez utmålades mer eller mindre som en förrädare då han påstods ge bort landets olja till Kuba och andra länder. Anklagelserna kom från de som alltid hade gett bort landets naturresurser till multinationella bolag.

 

Ingenting sades i oppositionens media om att Venezuelas olja gick till Kuba i utbyte mot bland annat 30 000 kubanska läkare som hjälpte att ta hand om de behövande på den venezuelanska landsbygden. Ingenting sades heller om att oljan gick till de fattiga små karibiska stater till förmånligare priser, och till utbyggnaden av sjukhus, bostäder, fabriker och skolor. De korrumperade politiska partierna och dess uppdragsgivare som alltid hade fått sin andel av de multinationella företagens oljevinster blev desperata.

 

Kuppen som sista utväg? 

Kuppmakarna hade planerat händelsernas förlopp i detalj. De hade för sin hjälp amerikanska rådgivare och specialister i ”demokratins försvar”. De hade en del militärer och näringslivet med sig. De hade kontrollen över massmedia. Under dagen den 11 april 2002 organiserades en demonstration i Caracas och prickskyttar sattes på viktiga platser för att kunna skjuta mot folk, både mot sina egna och mot Chavez anhängarna, allt enligt planerna. Presskonferensen där journalister och generaler skulle begära Chavez avgång för massakern var förinspelat sen ett par dagar innan som en av CNN: s rapporter erkände senare. Samma kväll stormades president palatset.

 

Vad var det som gick snett för kuppmakarna?

Allt skulle ha slutat där.

 

Så som många gånger tidigare skulle det ha räckt med att eliminera några tusentals vänsteraktivister, fattiga som ingen skulle sakna, stängt de få medier som kunde tänka sig att informera om sanningen och försäkrat att demokratin var återställd. De utländska investeringarna skulle ha strömmat in i landet då en företagsvänlig politik hade snabbt inrättats. Den internationella pressen som har nära kopplingar de multinationella oljebolagen skulle ha lovordat återställandet av demokratin. I bästa fall skulle några kanske ha kritiserat metoden dock inte målet för återställandet av demokratin.

 

Kuppmakarna besegras

Men något gick fel. Befolkningens och många militärens reaktion var inte inräknat i förberedelserna inför kuppen. Folket började samlas och diskutera vad de skulle göra. Protesterna växte till sig snabbt och mer och mer organiserade. Det hjälpte inte med att kravallpolis försökte slå ner grupper som krävde presidentens återkomst. Man sköt på demonstranter och obeväpnade ungdomar. Sluminvånarna strömmade till centrala Caracas från deras pappersskjul och från deras misär. Folkmassan började inta Caracas, sjungande, skrikande, uppmanande, dansande, beväpnad med påkar och pistoler, allt i en blandning av karneval, uppror, fest och upplopp. Mot kvällen den 12 april nådde hundratusentals beslutsamma Caracasbor president palatset. Deras krav var tydligt. Chavez skulle bli frigiven eller så skulle kuppmakarna få smaka på folkets vrede.

 

Ställda inför valet att skjuta på sitt eget folk eller förena sig med dem valde de militärstyrkorna som hade intagit presidentpalatset att ge efter för folkets krav. Att någonting skulle hända var kanske inte så konstigt. Till skillnad från militären i andra latinamerikanska länder har de venezuelanska militärer inte utbildats i USA i doktrinen om den ”inre fienden”. De flesta officerare kommer inte heller från landets välställda områden utan från fattiga familjer. Soldaterna såg sina mödrar eller andra anhöriga i folkmassan. Det var lätt för militären att välja sida.

 

Kuppmakarna fick fly i panik när soldaterna gick över till folket. Kuppen var över. Några timmar senare återvände president Hugo Chavez och välkomnades av folkmassorna som fyllde Caracas med sina stödrop. Det var den 13 april 2002. Hugo Chavez lovade då att aldrig överge sitt folk, inte ens om det skulle kosta honom livet.

 

Lärdomar av denna händelse

Detta hände för sex år sedan. En händelse som var unikt i Latinamerikas historia. Folket hade i stället för att gett upp eller tappat hoppet gjort motstånd. Trots den mediala blockaden som den nästan totala kontroll över media som oppositionen hade kunde nyheten om kuppen sprida sig snabbt i de fattiga kvarteren. Invånarna hade gett varandra tröst och mod. De samlade mod och beslutsamhet som enda vapen. De hade ingenting att förlora och mycket att vinna. President Chavez var inte ensam som Chiles mördade president Salvador Allende hade varit nästan 30 år tidigare, den 11 september 1973. Och detta var ingen slump. Chavez hade tidigare berättat för venezuelanerna om Allendes heroiska men ensam kamp i Chiles presidentpalats. Venezuelanerna visste vad som väntade dem. Folkets minne är långvarigt.

 

Nya utmaningar

Mycket har blivit bättre i Venezuela sedan den 11 april 2002. Det finns dock mycket kvar att göra. Försöken att utveckla den deltagande demokratin möter motstånd från gamla korrumperade politiker och tjänstemän. Försöken att tillgodose befolkningen grundläggande behov möter motstånd från privata företag som prioriterar exporten i stället för att exempelvis producera livsmedel. De oljebolagen som under decennier har roffat åt sig landets rikedomar undergräver landets demokrati. Det tar tid att bygga upp en media som tjänar befolkningens intressen och som bildar människor i stället för att fylla vardagen med dockusåpor och falsk kultur. Kontinentens integration med utgångspunkt från rättvis handel möter kraftigt motstånd från de utländska intressen som har sina tentakler överallt och som köpt politiker och tjänstemän.

 

Venezuela står inför många hot. Det är mäktiga intressen som vill eliminera allt som har med självständighet och oberoende att göra. Venezuela har att göra med professionella medieterrorister som bakom en demokratisk fasad arbetar dagligen med att undergräva landets institutioner. Propagandan mot Venezuelas förändringsprocess är hänsynslös. Chavez anklagas för allt från kommunistisk diktator till terrorist.

 

Venezuela är hotad eftersom utvecklingen går framåt. Den dagen omvärlden lovordar Chavez då bör befolkningen i Latinamerika bli oroliga för detta skulle innebära att Chavez har gett efter för de transnationella bolagen och dess medlöpare såsom politiker, journalister och andra opinionsbildare. 

 

Att Venezuelas ekonomi växer, att Venezuelas inflytande över befolkningen i många länder växer och får alltmer legitimitet passerar inte obemärkt bland folket i resten av kontinenten eller i resten av världen. Var än Chavez är välkommas han som en hjälte. Det är ingen skillnad om det handlar om arabländerna, Ryssland eller resten av Latin Amerika. Chavez hyllas av folket även i Europa och USA. För folket hyser en intuitiv förståelse för vilka är deras vänner och vilka som vill dem illa, vilka som ljuger för dem. Falska profeter är kortlivade. Chavez har redan varit 10 år vid makten och det är ingen tillfällighet. Det är folket som röstat på honom gång på gång.

 

Det är tusentals venezuelaner och andra latinamerikaner som hat tagit intryck av Venezuelas förändringsprocess. Många har vaknat ur den dvala som högerdiktaturer och den nyliberala dimman hade sänkt dem i.

 

Folk börjar diskutera, hitta alternativa vägar, man accepterar inte att ”historien är slut” eller att ”det inte finns annan väg” som Thatcher och C. Bildt försäkrade på 90-talet. Man börja se sig omkring och man ser att man inte är ensam. Det finns ett alternativ till den kriminella ordningen som nyliberalismen har inrättat i världen.

 

Konspirationsplanerna går vidare.

Därför har de mörka krafterna som verkar i slutna rum fortsatt att konspirera och planera nya angrepp mot Venezuela. Dessa krafter vilar inte. De avskyr inga medel. De har inga skrupler, inga hämningar.

En del kommer från mediavärlden och är etablerade journalister. Andra kommer från stora bolag, från utländska regeringar, från lokala maffiabossar, de finns att hitta i högerorganisationer, i paraply organisationer som säger sig försvara demokrati och mänskliga rättigheter, i frivilliga organisationer som ibland har t o m vänsterinriktningar. Många av dem är finansierade av så kallade biståndsorganisationer, andra har aktivt varit rådgivare åt diktaturer, andra har tillhört dödskvadroner eller stött terroristorganisationer såsom paramilitärer i Colombia eller UCK i Kosovo, alla tror sig besitta ett högre värde. Många av dem samlades i Rosario, Argentina förra helgen. Även Sverige var representerad av Mauricio Rojas.

 

Trots allt detta kommer Venezuela och Latinamerika att gå vidare i sitt sökande av ett nytt samhälle där egen vinning och egoism inte ses som normal. Det är alltfler som inser att mediediktaturen och den ekonomiska diktaturen som råder i världen har omvandlat människor till tanklösa konsumenter av skräp. Nya solidariska värderingar kommer att besegra girigheten och egoismen. Venezuela, Kuba, Bolivia, Ecuador och andra folk visar att detta är möjligt. Men det är inte lätt. Det vet venezuelanerna som den 11 april 2002 besegrade det fösta allvarliga försöket att stoppa deras demokratiseringsprocess. Fler 11 april kommer men fler segrar för folket kommer att bli svaret. 

 

 

 

 

 

 

 

 

Bush, USA, nyliberalism, neocons, liberaler, bubbla, skojare, nyliberal, Argentina, Latin America, diktatur, höger, Mexiko, Venezuela, maffia, skojare, Venezuela, ALBA, UNASUR; COLOMBIA, Latin Amerika, Ibero Amerika, Ecuador, Chavez, Paramilitärer, FARC, Uribe, Imperialism, USA hegemoni, Terrorismen, statsterrorismen, Alternativa Bolivariana, Bolivar, Frihet åt Amerika, Socialism 20 århundrade, USA, Agencia Bolivariana, Simon Bolivar Studie Center, Dagens Chavez, hands off venezuela, venezuela nalysis, Venezuela, ALBA, UNASUR; COLOMBIA, Latin Amerika, Ibero Amerika, Ecuador, Chavez, Paramilitärer, FARC, Uribe, Imperialism, USA hegemoni, Terrorismen, statsterrorismen, Alternativa Bolivariana, Bolivar, Frihet åt Amerika, Socialism 20 århundrade, USA, Bus,Venezuela, ALBA, UNASUR; COLOMBIA, Latin Amerika, Ibero Amerika, Ecuador, Chavez, Paramilitärer, FARC, Uribe, Imperialism, USA hegemoni, Terrorismen, statsterrorismen, Alternativa Bolivariana, Bolivar, Frihet åt Amerika, Socialism 20 århundrade, USA,Bush, preventivt krig, Imperiet, Imperio, Empire.

Advertisements

Amerikanska Air Force vägrar lyda order om kärnvapen.

Posted in Uncategorized with tags , , on September 29, 2007 by Minimux

Amerikanska Air Force commando vägrar att transportera kärnvapen till mellanöster.

Enligt information som har läckt ut från amerikanska militära källor skulle en allvarig incident ha ägt rum i slutet av augusti när en planerat samordnad attack mot installationer i Syria och Iran gick om inte på grund av flygvapnet vägrade att transportera de kärnladdade miliserna till baser i mellanöstern. ”Ordervägran” skulle ha skett på högsta nivå inom den militära och underrättelsens kommandokedja och beskriv som en intern strid mellan den militära ledningen och de nykonservativa runt Bush – Cheney. Om uppgifterna stämmer skulle det vara en unik händelse i amerikansk historia. Här nere följer en kortfattad beskrivning av det inträffade: B-52 Nukes Headed for Iran: Air Force refused to fly weapons to Middle East theatre by Wayne Madsen /Global Research, September 27, 2007

Author’s website

WMR has learned from U.S. and foreign intelligence sources that the B-52 transporting six stealth AGM-129 Advanced Cruise Missiles, each armed with a W-80-1 nuclear warhead, on August 30, were destined for the Middle East via Barksdale Air Force Base in Louisiana.However, elements of the Air Force, supported by U.S. intelligence agency personnel, successfully revealed the ultimate destination of the nuclear weapons and the mission was aborted due to internal opposition within the Air Force and U.S. Intelligence Community.Yesterday, the Washington Post attempted to explain away the fact that America’s nuclear command and control system broke down in an unprecedented manner by reporting that it was the result of “security failures at multiple levels.” It is now apparent that the command and control breakdown, reported as a BENT SPEAR incident to the Secretary of Defense and White House, was not the result of a command and control chain-of-command “failures” but the result of a revolt and push back by various echelons within the Air Force and intelligence agencies against a planned U.S. attack on Iran using nuclear and conventional weapons.The Washington Post story on BENT SPEAR may have actually been an effort in damage control by the Bush administration. WMR has been informed by a knowledgeable source that one of the six nuclear-armed cruise missiles was, and may still be, unaccounted for. In that case, the nuclear reporting incident would have gone far beyond BENT SPEAR to a National Command Authority alert known as EMPTY QUIVER, with the special classification of PINNACLE.Just as this report was being prepared, Newsweek reported that Vice President Dick Cheney’s recently-departed Middle East adviser, David Wurmser, told a small group of advisers some months ago that Cheney had considered asking Israel to launch a missile attack on the Iranian nuclear site at Natanz. Cheney reasoned that after an Iranian retaliatory strike, the United States would have ample reasons to launch its own massive attack on Iran. However, plans for Israel to attack Iran directly were altered to an Israeli attack on a supposed Syrian-Iranian-North Korean nuclear installation in northern Syria.WMR has learned that a U.S. attack on Iran using nuclear and conventional weapons was scheduled to coincide with Israel’s September 6 air attack on a reputed Syrian nuclear facility in Dayr az-Zwar, near the village of Tal Abyad, in northern Syria, near the Turkish border. Israel’s attack, code named OPERATION ORCHARD, was to provide a reason for the U.S. to strike Iran. The neo-conservative propaganda onslaught was to cite the cooperation of the George Bush’s three remaining “Axis of Evil” states — Syria, Iran, and North Korea — to justify a sustained Israeli attack on Syria and a massive U.S. military attack on Iran.WMR has learned from military sources on both sides of the Atlantic that there was a definite connection between Israel’s OPERATION ORCHARD and BENT SPEAR involving the B-52 that flew the six nuclear-armed cruise missiles from Minot Air Force Base in North Dakota to Barksdale. There is also a connection between these two events as the Pentagon’s highly-classified PROJECT CHECKMATE, a compartmented U.S. Air Force program that has been working on an attack plan for Iran since June 2007, around the same time that Cheney was working on the joint Israeli-U.S. attack scenario on Iran.PROJECT CHECKMATE was leaked in an article by military analyst Eric Margolis in the Rupert Murdoch-owned newspaper, the /Times of London/, is a program that involves over two dozen Air Force officers and is headed by Brig. Gen. Lawrence Stutzriem and his chief civilian adviser, Dr. Lani Kass, a former Israeli military intelligence officer who, astoundingly, is now involved in planning a joint U.S.-Israeli massive military attack on Iran that involves a “decapitating” blow on Iran by hitting between three to four thousand targets in the country. Stutzriem and Kass report directly to the Air Force Chief of Staff, General Michael Moseley, who has also been charged with preparing a report on the B-52/nuclear weapons incident.Kass’ area of speciality is cyber-warfare, which includes ensuring “information blockades,” such as that imposed by the Israeli government on the Israeli media regarding the Syrian air attack on the alleged Syrian “nuclear installation.” British intelligence sources have reported that the Israeli attack on Syria was a “true flag” attack originally designed to foreshadow a U.S. attack on Iran. After the U.S. Air Force push back against transporting the six cruise nuclear-armed AGM-129s to the Middle East, Israel went ahead with its attack on Syria in order to help ratchet up tensions between Washington on one side and Damascus, Tehran, and Pyongyang on the other.The other part of CHECKMATE’s brief is to ensure that a media “perception management” is waged against Syria, Iran, and North Korea. This involves articles such as that which appeared with Joby Warrick’s and Walter Pincus’ bylines in yesterdays /Washington Post/. The article, titled “The Saga of a Bent Spear,” quotes a number of seasoned Air Force nuclear weapons experts as saying that such an incident is unprecedented in the history of the Air Force. For example, Retired Air Force General Eugene Habiger, the former chief of the U.S. Strategic Command, said he has been in the “nuclear business” since 1966 and has never been aware of an incident “more disturbing.”Command and control breakdowns involving U.S. nuclear weapons are unprecedented, except for that fact that the U.S. military is now waging an internal war against neo-cons who are embedded in the U.S. government and military chain of command who are intent on using nuclear weapons in a pre-emptive war with Iran.CHECKMATE and OPERATION ORCHARD would have provided the cover for a pre-emptive U.S. and Israeli attack on Iran had it not been for BENT SPEAR involving the B-52. In on the plan to launch a pre-emptive attack on Iran involving nuclear weapons were, according to our sources, Cheney, National Security Adviser Stephen Hadley; members of the CHECKMATE team at the Pentagon, who have close connections to Israeli intelligence and pro-Israeli think tanks in Washington, including the Hudson Institute; British Foreign Secretary David Miliband, a political adviser to Tony Blair prior to becoming a Member of Parliament; Israeli political leaders like Prime Minister Ehud Olmert and Likud leader Binyamin Netanyahu; and French Foreign Minister Bernard Kouchner, who did his part last week to ratchet up tensions with Iran by suggesting that war with Iran was a probability. Kouchner retracted his statement after the U.S. plans for Iran were delayed.Although the Air Force tried to keep the B-52 nuclear incident from the media, anonymous Air Force personnel leaked the story to /Military Times/ on September 5, the day before the Israelis attacked the alleged nuclear installation in Syria and the day planned for the simultaneous U.S. attack on Iran. The leaking of classified information on U.S. nuclear weapons disposition or movement to the media, is, itself, unprecedented. Air Force regulations require the sending of classified BEELINE reports to higher Air Force authorities on the disclosure of classified Air Force information to the media.In another highly unusual move, Defense Secretary Robert Gates has asked an outside inquiry board to look into BENT SPEAR, even before the Air Force has completed its own investigation, a virtual vote of no confidence in the official investigation being conducted by Major General Douglas Raaberg, chief of air and space operations at the Air Combat Command.Gates asked former Air Force Chief of Staff, retired General Larry Welch, to lead a Defense Science Board task force that will also look into the BENT SPEAR incident. The official Air Force investigation has reportedly been delayed for unknown reasons. Welch is President and CEO of the Institute for Defense Analysis (IDA), a federally-funded research contractor that operates three research centers, including one for Office of Science and Technology Policy in the Executive Office of the President and another for the National Security Agency. One of the board members of IDA is Dr. Suzanne H. Woolsey of the Paladin Capital Group and wife of former CIA director and arch-neocon James Woolsey.WMR has learned that neither the upper echelons of the State Department nor the British Foreign Office were privy to OPERATION ORCHARD, although Hadley briefed President Bush on Israeli spy satellite intelligence that showed the Syrian installation was a joint nuclear facility built with North Korean and Iranian assistance. However, it is puzzling why Hadley would rely on Israeli imagery intelligence (IMINT) from its OFEK (Horizon) 7 satellite when considering that U.S. IMINT satellites have greater capabilities.The Air Force’s “information warfare” campaign against media reports on CHECKMATE and OPERATION ORCHARD also affected international reporting of the recent International Atomic Energy Agency (IAEA) resolution asking Israel to place its nuclear weapons program under IAEA controls, similar to those that the United States wants imposed on Iran and North Korea. The resolution also called for a nuclear-free zone throughout the Middle East. The IAEA’s resolution, titled “Application of IAEA Safeguards in the Middle East,” was passed by the 144-member IAEA General Meeting on September 20 by a vote of 53 to 2, with 47 abstentions. The only two countries to vote against were Israel and the United States. However, the story carried from the IAEA meeting in Vienna by Reuters, the Associated Press, and Agence France Press, was that it was Arab and Islamic nations that voted for the resolution.This was yet more perception management carried out by CHECKMATE, the White House, and their allies in Europe and Israel with the connivance of the media. In fact, among the 53 nations that voted for the resolution were China, Russia, India, Ireland, and Japan. The 47 abstentions were described as votes “against” the resolution even though an abstention is neither a vote for nor against a measure. America’s close allies, including Britain, France, Australia, Canada, and Georgia, all abstained.Suspiciously, the IAEA carried only a brief item on the resolution concerning Israel’s nuclear program and a roll call vote was not available either at the IAEA’s web site — www.iaea.org — or in the media.The perception management campaign by the neocon operational cells in the Bush administration, Israel and Europe was designed to keep a focus on Iran’s nuclear program, not on Israel’s. Any international examination of Israel’s nuclear weapons program would likely bring up Israeli nuclear scientist Mordechai Vanunu, a covert from Judaism to Christianity, who was kidnapped in Rome by a Mossad “honey trap” named Cheryl Bentov (aka, Cindy) and a Mossad team in 1986 and held against his will in Israel ever since.Vanunu’s knowledge of the Israeli nuclear weapons program would focus on the country’s own role in nuclear proliferation, including its program to share nuclear weapons technology with apartheid South Africa and Taiwan in the late 1970s and 1980s. The role of Ronald Reagan’s Director of the Arms Control and Disarmament Agency Ken Adelman in Israeli’s nuclear proliferation during the time frame 1983-1987 would also come under scrutiny. Adelman, a member of the Reagan-Bush transition State Department team from November 1980 to January 1981, voiced his understanding for the nuclear weapons programs of Israel, South Africa, and Taiwan in a June 28, 1981 /New York Times/ article titled, “3 Nations Widening Nuclear Contacts.” The journalist who wrote the article was Judith Miller. Adelman felt that the three countries wanted nuclear weapons because of their ostracism from the West, the third world, and the hostility from the Communist countries. Of course, today, the same argument can be used by Iran, North Korea, and other “Axis of Evil” nations so designated by the neocons in the Bush administration and other governments.There are also news reports that suggest an intelligence relationship between Israel and North Korea. On July 21, 2004, New Zealand’s /Dominion Post/ reported that three Mossad agents were involved in espionage in New Zealand. Two of the Mossad agents, Uriel Kelman and Elisha Cara (aka Kra), were arrested and imprisoned by New Zealand police (an Israeli diplomat in Canberra, Amir Lati, was expelled by Australia and New Zealand intelligence identified a fourth Mossad agent involved in the New Zealand espionage operation in Singapore). The third Mossad agent in New Zealand, Zev William Barkan (aka Lev Bruckenstein), fled New Zealand — for North Korea.New Zealand Foreign Minister Phil Goff revealed that Barkan, a former Israeli Navy diver, had previously worked at the Israeli embassy in Vienna, which is also the headquarters of the IAEA. He was cited by the /Sydney Morning Herald/ as trafficking in passports stolen from foreign tourists in Thailand, Myanmar, Laos, and Cambodia. New Zealand’s One News reported that Barkan was in North Korea to help the nation build a wall to keep its citizens from leaving.The nuclear brinkmanship involving the United States and Israel and the breakdown in America’s command and control systems have every major capital around the world wondering about the Bush administration’s true intentions.NOTE: WMR understands the risks to informed individuals in reporting the events of August 29/30, to the present time, that concern the discord within the U.S. Air Force, U.S. intelligence agencies, and other military services. Any source with relevant information and who wishes to contact us anonymously may drop off sealed correspondence at or send mail via the Postal Service to: Wayne Madsen, c/o The Front Desk, National Press Club, 13th Floor, 529 14th St., NW, Washington, DC, 20045.

 

Voices from America…

Posted in Uncategorized with tags , on September 28, 2007 by Minimux

Voice from America… Countries around the world hate the United States for what it has become…Date: Tue, 25 Sep 2007 18:56:49 -04
From: Larry Coppotelli
laurencecoppotelli@embarqmail.com
To:
Editor@VHeadline.com
Subject: Chavez
Don’t judge all us Gringo’s the same. I, for one, think Chavez is doing a good thing for his country … he is trying hard to get his people jobs and bring up their standard of living and unlike the people of the United States … they would run him out of power if he wasn’t doing good.Here in the United States, our freedoms are being taken away from us and we do nothing to stop it.I voted for Bush, but what a huge mistake … he has brought our economy down to nothing, oh sure the rich are getting richer, but the poor are getting screwed.Bush in my opinion is the worst president we ever had.Countries around the world hate the United States for what it has become.We are the policeman over the world but, I can’t tell you where or when we were given this job. My dream for a President is one who puts his people first, does good things to make his people proud to be an American. Keep our nose out of other countries business.We say we are fighting for Democracy and what is happening here?Democracy here is fading fast, so is our Constitution.When a government does what it wants and answers to no one, something is very wrong. They have the mainstream media in their back pockets … you never hear what is really going on … it’s all top secret.The worst thing is, you can vote Democratic or Republican, makes no difference … they are all the same, nothing ever changes for the better.You have to be very rich to even run for President.  Most are crooks and are worse when they get into power because they have to pay the crooks that helped them get there.  What this country needs is Congressman Ron Paul … one who would get this country back to where it is suppose to be. Get rid of the Feds, they have no business being entwined in our government … a handfull of zillionaires screw the American people right and left and our real government doesn’t stop it … Why, because they couldn’t spend money for wars and for all the ******** things they spend it on.They tax the hell out of us and, with the other hand raise our Medicare and medicines.I can’t believe that they tax people retired over 65 … will they ever stop. We are taxed on everything, soon we will have an air tax ,just to breathe … they are killing us.Back to the gold standard, no pork barrels and let Americans have more say as to what goes on in this country. God what a dream.I think America will wake up sooner if not later.If it’s OK for them to talk about Venezuela and Chavez, it should be OK for me to talk about Bush and America.I love America, someday she will be the way she was meant to be … “a government of the people, by the people and for the people.”Larry Coppotelli
laurencecoppotelli@embarqmail.com Hon är en av de 40 000 000 amerikaner som inte har råd att gå till en läkare: Family Making $56,000 Struggles With `Out of Sight’ Health Cost By Aliza MarcusSept. 25 (Bloomberg) — Lori and Steven Siravo earn $56,000 a year and say they can’t afford health insurance. They consider themselves lucky to live in New Jersey, where the family’s income isn’t too high to qualify their 16-year-old daughter, Carlie, for U.S. government-subsidized coverage under the State Children’s Health Insurance Program. “It’s one of the greatest things,” said Lori, 48, a hairdresser who pays $74.50 a month for her daughter’s benefits, less than a third of what she’d have to spend for private insurance. She and her husband, who works for a small construction company, don’t have insurance. “At least I can sleep a little better at night knowing Carlie has it.” President George W. Bush says families making that much can afford private coverage and that the 10-year-old program should return to its purpose of “helping poor children.” His effort to stop middle-class families from obtaining benefits in states such as New Jersey is at the heart of a conflict with Congress over renewal of the health plan set to expire Sept. 30. Bush has vowed to veto legislation the Democratic- controlled House is expected to vote on today that would more than double funding from $5 billion a year, cover about 3.4 million more children, and retain flexibility for states to enroll whoever they want. The Senate will take up the measure later this week. The president wants to keep spending almost unchanged and make sure the money is directed at kids in households earning less than $34,340 a year for a family of three, twice the federal poverty level. Too Rich for Medicaid Schip, as it’s known, was created for families who earned too much for Medicaid, the U.S. insurance program for the poor, and too little to afford a private plan. Over the years, some states won approval from the Bush administration to enroll kids in families with higher incomes. Governors argued that higher living costs, coupled with insurance premiums rising at double or triple the rate of wages, put coverage beyond the reach of even middle-income families. In New Jersey, the most generous of 19 states that expanded eligibility, a family of four earning $72,275 qualifies. This month, the administration denied New York’s request to cover families making up to $82,600. New Jersey’s high wages push up the price of everything, said state Senator Joseph Vitale, chairman of the health committee. The median income in New Jersey is $64,470, second only to Maryland’s $65,144, according to U.S. Census Bureau figures for 2006. `It’s a Struggle’ “It costs more in New Jersey, even if you’re a middle- class family,” Vitale, a Democrat, said in a telephone interview. “It’s a struggle between property taxes and car insurance and putting food on the table, and then when it comes to health insurance, our costs are out of sight.” Lori Siravo has lived all her life in and around Keyport, a central New Jersey town of about 7,500 people. She and her husband own a three-bedroom house six blocks from Raritan Bay. Steven, 49, drives a Chevrolet Caprice Classic that’s almost 20 years old, and she drives a 5-year-old Chevy Monte Carlo. The above-ground pool out back is 17 years old, bought when “we had money” before Carlie was born, Lori said. The one luxury is a full-size pinball machine Steven bought for his wife on her 40th birthday. The family’s monthly bills consume most of their take-home income. Pulling out her checkbook, Lori said there’s the mortgage ($1,500), utilities ($743), phones and Internet service ($200), car insurance and gasoline ($205), property taxes ($230), basic cable television ($48), food ($600) and credit- card payments ($325) on an outstanding $11,000 balance. That’s $46,212 a year, not including clothes, school books and extra- curricular activities for Carlie. Private School There’s also $352 a month on a home-equity loan the Siravos took out to send Carlie to a private Catholic high school. Tuition is $9,000 a year. “I’ll do anything for her to be happy and get a good education so she doesn’t struggle,” Siravo said. Carlie is thinking of a career as a physical therapist. If Schip weren’t available, Carlie’s parents could cover only the teenager through a $230-a-month policy with Horizon Blue Cross Blue Shield of New Jersey, according to the Web site ehealthinsurance.com. Lori ran up $860 in bills this year for blood tests and doctors’ visits after she came down with a flu that wouldn’t go away. During four months when the family’s income climbed high enough that Carlie was bounced from Schip, her newly pierced ear became infected. Lori waited weeks, hoping the swelling would go down. Treatment eventually cost $530. Under Bush’s proposal, families like the Siravos whose kids are already covered by the program would probably continue to receive benefits as long as their income doesn’t exceed current limits. “I just want to live a normal life,” Siravo said. “Life is stressful enough without worrying about your health.” To contact the reporter on this story: Aliza Marcus in Keyport, New Jersey, at amarcus8@bloomberg.net Last Updated: September 25, 2007 00:05 EDT  

Venezuela Aktuellt

Posted in Uncategorized with tags , , on September 27, 2007 by Minimux

Mot strömmen i spekulationsekonomins tidevarv

Marc Leon, just hemkommen från Venezuela, ger sin bild av ett land i förändring. Politiken i Venezuela går på tvärs med den nyliberala inflationsbekämpningen och med den allmänna börsfixeringen.

Efter att ha tillbringat min semester i Venezuela, där jag jobbade med ett IT projekt kan jag meddela att processen fortgår med oförminskad kraft och stor stöd bland befolkningen. För nuvarande stödjer 7 av 10 Venezolaner presidenten och den Bolivarianska processen.I slutet av juni försökte några våldsverkare, med stöd av maffian i Washington ställa till bråk men fiaskot var värre än vad jag trodde det var möjligt. De har inlett den “tredje fasen”: väpnade aktioner med hjälp av amerikanska “war dogs”´s tränade legosoldater från Colombia men det verkar som säkerhetsstyrkorna är väl förberedda för att bekämpa terroristerna. De har fångat en hel del paramilitärer som har försökt infiltrera landet från Colombia. Med upprättande av de lokala miliserna ner på kvartersnivå ska folket kunna försvare sig affektivt.

Tillväxt och inflation

Den ekonomiska tillväxten ligger för tredje året i rad på 10 % + men det verkliga intressanta är inte de kvantitativa aspekterna utan de kvalitativa. Venezuela håller på att bygga en ekonomi som redan väcker intresse i andra länder i Latinamerika och Afrika. Man har upprättat speciella finansiella institutioner för att främja kooperativ företagande, där varje kollektiv ska bestämma produktions inriktning och användande av överskottet. Några av de områden som prioriteras är livsmedelindustri och textil industri, där målet är att bli självförsörjande inom kort. Andra område som växer är byggnad, energi, transport och media (driven av olika kollektiv).

De regionala avtalen utvecklas i syfte att fördjupa den regionala integrationen och på sikt den politiska. Dessutom driver Venezuela en politik för att bli av med beroende från US som den största handelspartner. Kina, Ryssland, Latinamerika och Afrika ska ersätta jänkarna. Detta är ytterst klok i en tid då alla väntar med spänning på när den amerikanska ekonomin ska kollapsa och deras skitdollar bli värdelös. Skapande av Banco del Sur (Syds Bank), tillsammans med Argentina och eventuellt Brasilien, är en direkt utmaning av tjuvarna i Norr och deras IMF.

Några har påpekat att med en tillväxt på 10-13 % (justerad efter inflationen) spelar det ingen roll om inflationen ligger på 27 %. Inflationen ligger runt 13 % för 2007 i Venezuela men det intressanta är att det beror bl. a. på den starka efterfrågan som skapats då det undertryckta konsumtionsbehovet släppts fritt. Folk har fått pengar för både basala och inte så basala behov (bilförsäljning har exploderat) samt de offentliga investeringarna i vägar, hus, sjukhus, skolor, fabriker har skapat ett utbudsunderskott.Men man har lyckats kontrollera inflationen i år.

I januari 2008 ska en valutareform träda i kraft som är tänkt både att ge stadga åt Bolivar (deras valuta) och avstyra inflationstrycket. Dessutom tar den politiska makten kontroll över Centralbanken för att återföra den under politisk och demokratisk kontroll.På frågan om inflationen kan ha orsakats av ökande penningmängden kan jag gissa att det ligger en viss del idet och därför är den monetära reformen nödvändig. Men jag tror att det beror mest på obalanser mellan utbud och efterfråga. Hur som helst, regeringen verka tro att så är fallet och menar att produktionen måste öka på alla område för att möta den ökade efterfrågan. De tänker inte dämpa inflationen genom att strypa konsumtionen (via lägre löner, större arbetslöshet, mindre offentliga investeringar, mm, alltså det nyliberala receptet).

Lite mer generellt skulle jag också vilja säga att en måttlig inflation under 15-20 % inte har visat sig påverka tillväxten negativt (alltså rent generellt) och en inflationen som ligger nära noll har inte visat någon kopplig till starkt tillväxt. Tillväxt i sig innebär ett stort inflationstryck, och ingen konstigt med det. Inflationen är prissignalen till producenter som indikerar att man måste producera mer. Alltså, fanatisk inflationsbekämpning har mer politiska än ekonomiska orsaker.

Dessutom glömmer man att i vissa länder “gömmer” man inflationen i värdeökning i bl.a. börsen, för trots allt skitsnack från nyliberala ekonomer om hur viktigt det är att hålla nere penningmängden, det är precis vad de inte gör när de sätter igång en kreditexpansion, via lånekarusellen, som i sin tur är effekten av de avreglerade finansiella marknaderna!

Skillnaden är att den större penningmängden går i detta fall till spekulation. Men detta är det ingen som talar högt om.Sist måste man säga att tillväxten i sig inte är det viktiga utan snarare varifrån det kommer och varifrån det går. Att utveckla den nationella industrin, bli oberoende av oljeexport och livsmedelsimport (det är verkligen en skandal att Venezuela inte kunde producera sitt eget livsmedel fram till nu!), att växa regionalt och bli del av “syds ekonomiska zon”, diversifiera sin ekonomi och utrikeshandeln, återta landets resurser, producera lokalt och på ett hållbart sätt (som också ingår i landets mål), främja företagande på lokal och regional nivå samt höja invånarnas ekonomisk och kulturellt nivå är det verkliga stora i vad som händer i Venezuela.

2011 har man satt som datum att fattigdomen ska vara bannlyst från Venezuela (vilket annat land i tredje världen skulle drömma om att komma med ett sådant mål!): Bara drömmen är värd stödet!

Börsen

Ett ljushuvud här på Aftonbladets forum, har med glädje hänvisat till att börsen i Caracas sjunker i värde. Helt i sin ordning! När möjligheterna att roffa åt sig begränsas flyr spekulanterna. Men det intressanta i sammanhanget är att några idioter blandar samman ekonomisk tillväxt med börsuppgång! I en sund ekonomin borde börsens utveckling i stort följa BNP:s utveckling, annars finns det ingen grund för den förväntade avkastningen.

Men spekulationsekonomin har klippt av det här sambandet och nuförtiden finns ingen eller lite koppling till den reella ekonomin.Det finns tom börsvärden runt om i världen som växer trots att det finns starka indikationer på att det inte föreligger någon substantiell grund för det.Exempelvis USA. Egentligen är den spekulationsbubbla som håller på att spricka i USA, en direkt konsekvens av den politik man bedrivit. Man har medvetet pumpat ut pengar i form av krediter för att hålla konsumtionen uppe och främja vinsten och därmed uppgången i värdepapper, samtidigt som man har hållit real lönerna nere och tom lägre än på 70-talet. Den konsumtionsdrivna tillväxten är alltså en synvilla! Varför? För att den drivs med lånade pengar och för vilken det inte finns någon produktionskapacitet som kan backa reell tillväxt! I dag är USA helt beroende av importen för att täcka sina behov samt stora kapitaltillflöde från utlandet! Och ännu värre är att det strukturella problemet beror på en otillräcklig reell köpkraft hos folket.

Därmed t.o.m. de optimister som menar att en dollar depreciering skulle sätta igång exporten och därmed skapa balans i betalningsbalansen missar det faktum att världens länder i dag inte köper särskilt mycket från USA! (naturligtvis köper gisslansekonomier som Syd Amerika, fortfarande en del därifrån). Kraschen kommer, fråga är om det kommer att ske sakta (en 20-30 % devalvering per år) eller braka ihop.

I detta sammanhang är värd att notera att Venezuela har sålt en del av sin dollar innehav (vilket retar jänkarna till vansinne) och planerar att övergå till Euro för att ta betald för sin olja. Som bekant har Iran redan övergått till Euro och i så fall är det bara en fråga om tid när Ryssland gör det samma. Detta kommer, tillsammans med en eventuell försäljning av den kinesiska dollar innehavet, att försvaga dollars ställning ytterligare. Kina har redan regerat kraftigt på de påtryckningarna från USA, som kräver att Yuan ska revalveras (alltså de vill att Kina ska betala deras skulder till omvärlden!) och sagt att om amerikakerna fortsätter att jävlas kommer de att bli av med de 900 billjoner dollar de har för nuvarande och därmed sänka dollar definitivt.

Folkets makt

På den politiska arenan håller men på att utveckla folkets makt i den första verkliga demokratin i Venezuela. Varje kvarter och varje liten by ska gemensamt välja delegaterna till den konstituerande folkförsamlingen. Det finns för nuvarande mer än 20 000 kommunala församlingsråd, vilka utgör stommen i den nya politiska kartan (eller maktens nya geometri, som det kallas i Venezuela). Här måste man tillägga att dessa kommunala råd har i många fall också en ekonomisk och social funktion. De försöker rätta till sina mest angelägna frågor (skolor, sjukvård, bostad, mm) samt i de fall då det behövs sätta igång produktionsenheter (en farm, en liten lokalt industri, ett transport företag, utbyggnad av den lokala infrastrukturen, mm). Här finns det speciella för ändamålet inrättade kreditinstitutioner (att jämföra med mikrolån institutionerna i Bangladesh, fast med större resurser). Dessutom är dessa kommunala råd stommen i den folkliga milisen som man håller på att utrusta, och som med tiden är tänkta att integreras i de venezolanska försvarsstyrkorna (i folkmiliserna ingår till stor del och för första gången i macho-Venezuela, kvinnor!).

Därefter har man inlett arbete med att reformera konstitutionen för att utöka folkets makt. Som unikt i världen har man en konstitution som tillåter avsättande av presidenter under mandatperioden, nu ska man förlänga presidents mandat till sju år, med möjligheterna till att bli omvald (precis som i Frankrike, israel, mm). Detta är bra eftersom presidenten är den katalysatorn som driver och samlar de olika sociala krafterna i landet. En sak som oroade mig var just det faktum att presidenten kanske inte skulle fortsätta efter 2013 och då kan krafterna splittras (det finns, precis som i alla processer de som tycker att han går för långsam framåt och kräver radikalare reformer samt de som tycker precis tvärtom).

Just därför har man grundad den “Förenade Socialist Partiet av Venezuela” (PSUV) för att dra in alla de politiska och sociala krafterna under ett paraply. Medlemstalet i PSUV är till dagens datum något över 6 miljoner Venezolaner, alltså ca 65 % av den arbetande befolkningen eller 80 % av dem som röstade på honom valet 2006. Inte alla partier på vänsterkanten har gått med på att ansluta sig, exempelvis kommunist partiet, Rörelse för Socialism och andra mindre vänsterpartier (som fick ca 15 % i dec 2006 ) har valt att stå utanför den nya organisationen och så naturligtvis oppositionen som är fördelad i ett stort antal organisationer, några moderata, andra våldsverkare (enligt den moderata oppositionen själv).

Detta steg är viktig för medlemmarna ska, i diskussioner på lokalt nivå, bestämma partiets mål och stadgar. Chavez har sagt att partiet inte ska vara marxistiskt, eftersom Latinamerika har gott om stora sociala och politiska kämpar, så någon Europeisk tänkare behövs inte här. Den nya organisationen är tänkt att ge stadga och kontinuitet till den “Bolivarianska Revolutionen”, också efter att Chavez inte längre är med (antigen dödad eller efter mandatperiodens slut).

Det finns några som har sagt att presidenten är inte den smartaste killen precis. Det kan ligga något i det, den saken kan jag inte bedöma. Men han är utan tvekan en handlingens man, som verkligen och med stort patos sätter igång saker och ting. För övrigt styrs den största nationen i världen av en idiot och psykopat så varför skulle inte Venezuela ha råd med en icke-intellektuell president? Sådana anklagelser kommer från den vita minoriteten i Venezuela, som naturligtvis betrakta sig själva som bättre än majoriteten mestizo befolkning, av vilka Chavez själv kommer ifrån. Detta stör dem mer än något annat.

Många rika Venezolaner har bosatt sig i Florida, men det är fel att anta att de flesta. Industrialister och näringsdyrkade tjänar mer pengar än någonsin och Chavez har kallat det patriotiska näringslivet att ansluta sig till processen. Många har gjort det (av eget och gemensamt intresse).

Som ni vet var det stora rabalder i Västpressen när presidenten inte förnyade RCTV:s marksändningstillstånd (kabel och satellit berördes inte av beslutet), saken som hade hänt mycket tidigare i USA om ett mediebolag ägnade sig till uppvigling och destabiliserande verksamhet (Det finns en mängd lagar i USA som kriminaliserar sådan aktivitet). Enligt min mening borde han ha stängt bolaget efter kuppen 2002, när det fortfarande var en het fråga eller ännu bättre starta inte 1 utan 50 TV kanaler drivna av folkrörelserna!

Delvis är just detta vad har hänt. Antalet radio och TV stationer har mångdubblas. Skillnaden är att nu är det organisationer och kommunerna som äger dem.Värt att nämna är att TELESUR, den satellit sända TV-kanalen som sänder till hela Latinamerika (som motvikt till Fox och CNN). Det finns också planer att sätta en egen satellit i omlopp för att inte behöva köpa utrymme från utlandet.

MEN Chavez är framför allt inte är till salu. Till skillnad till Mr Lula som har svikit de som tog honom till makten och sålt Brasilien till korporationerna i norr. Sist tecknade han ett avtal som ger rätt till företag i Norr att avverka 50 % av Amazonas för att plantera biogrodor! Men brassarna håller på att vakna också! Jag är tveksam till om han sitter ett mandat till.

Ecuador, Nicaragua, Bolivia, Kuba och Venezuela går i spetsen för ALBA (fördjupad ekonomisk och social samarbete) och Argentina, Paraguay, Uruguay, Brasilien förhandlar om Venezuelas inträde i Mercosur (Södra Sydamerika Ekonomisk Samarbete). Flera länder tittar på med intresse (Peru, Guatemala, El Salvador) och de sociala rörelserna på kontinenten ställer sig bakom Venezuelas projekt. Things are changing!

Imperiet eller mänskligheten?

Detta år och framför allt 2008 kommer att bli viktigt för galningarn och maffian i Washington är verkligen desperat och vad som helst kan man vänta sig från dem. Bush har redan undertecknat tilläget som ger honom rätt att styra via dekret och införa undantagstillstånd (alltså att göra slut på den redan bräckliga amerikanska demokratin) Men de är en papperstiger! En farlig, trängd och beväpnad sådan! Framför oss ligger det faran med ekonomisk härdsmälta (p.g.a. USA vägrar att rätta till sin ekonomi), flera krig, ännu blodigare än Irak, fortsatt förstöringen av biosfären, en ny militär kapprustning, och kaos i de internationella relationerna. Nu är det dags att definiera sig själv och välja sidan! Imperiet eller mänskligheten?/Marc Leon 

PS:En studie publicerar av CEPR (Center for Economic och Policy Research) visar att det mesta som belackarna skyller president Chavez för är politisk propaganda i syfte att skapa en bild av kaos och nedgång i utlandet som kan användas för att tysta den allmänna opinionen i Väst när den våldsbenägna oppositionen (alltså inte alla som är i oppositionen, som i sin tur är en minoritet av befolkningen) ska börja använda sig av rent terrorismen för att skapa den nödvändiga instabiliteten i landet.

I den här strategin räknar dem med militärt, ekonomiskt och politiskt stöd från USA, Världsbanken, IMF, CNN, FOX och knähundarna i de övriga västliga länderna.

I studiet påpekas att en diversifiering av exporten kan försvåras av en för starkt Bolivar. Det är sant och utan att vilja gå in i rent tekniska detaljer mellan sambandet: inflation-växelkurs-export-batalningsbalans, vill jag påpeka att Venezuela inte är intresserad av att i första hand utöka sin export, utan att internt skapa de förutsättningar för en inhemsk industrialisering och en ökning av konsumtionen, alltså en intern marknad.

Jag anser att detta är det rätta strategin för att komma till rätta med fattigdomen och börja industrialisering. Båda mål går hand i hand. En ökad intern efterfråga borde leda till att det löna sig att producera och med rätt incentiv till lokala producenter kan en inhemsk och hållbart industri börja växa. Målet i Venezuela är i en första fas att skapa en livsmedelindustri och verkstadsindustri kopplad till denna sektor. Och så vidare. Bransch för bransch.

Det doktrinära export ledda utveckling är ett påhitt av de rika länderna i Norr som tvingar de fattiga att producera för dem och betala sina skulder till IMF (skulder som gynnade den lilla korrupta eliten som roffade åt sig och finansinstitutioner i Norr)

Detta strategin tillsammans med den andra pelaren: Frihandel är tänkta för att bibehålla sitt monopol på viktiga område, gynna en liten minoritet (mellan 5-10 % av befolkning) som också håller makten i de fattiga länderna och tjänar som garant för de utländska intressena och sist, tvinga de fattiga att producera billiga råvaror och oförädlade produkter i mördande konkurrens med andra fattiga som producerar samma varor.

På så sätt kan I-länderna tillskansa sig dubbla vinster, dels genom sin egen monopolistisk position, dels genom de låga priser de konkurrensutsatta produkterna från de fattiga länderna producerar. I detta ljus håller jag med analysen i studiet men förkastar tesen att exportera mera borde vara det primära.

Exporten ska ökas i den mån man har skapat en starkt intern marknad (med inhemsk konkurrens mellan producenterna) och nått en förädlingsgrad som gör att produkterna lämnar en större marginal. Allt annat är skitsnack som länderna i syd borde bortse ifrån om de någon gång ska komma någonstans.

När det handlar om det växelkursen på den Venezuelanska valutan har vi två trender. Det första är att ett starkt inflöde av dollar beroende på de höga oljepriserna. Detta gör att det finns ett starkt tryck uppåt på växelkursen, alltså ett revalveringstryck på Bolivar som i sin tur gör importen billigare och exporten dyrare. Därmed har detta inflöde en negativ inverkan på utrikeshandel och gör importvarorna billigare än vad de annars skulle kunna vara.

Naturligtvis sätter det press på den inhemska industri som måste hävda sig mot billig import. Och försvårar tillväxten av en nationell industri (som är ett av målet). Inflationen har åt andra sidan utgör ett starkt devalveringstryck på medellångsikt som motverkar det första trenden.

Enligt min åsikt borde en stark sterilisering (ta bort från marknaden det stora dollarinflödet genom att öka valutareserven och försäljning av statsobligationer) vara nödvändigt här i syfte att göra inhemska produkter billigare, minska importen och stabilisera valuta och inflationen. Valuta reserven bör naturligtvis läggas i Euro.

Den tredje vägen är att använda flödet till investeringar istället för konsumtion. På den här punkten finns det enorma behov så att investeringsobjekt inte borde vara något problem att hitta. Här följer sammanfattningen till studiet. 

The Venezuelan Economy in the Chávez Years, 2007

byMark Weisbrot and Luis Sandoval  Executive Summary About the Authors Mark Weisbrot is Co-Director and Luis Sandoval is a Research Assistant at the Center for Economic and Policy Research in Washington, DC.  Venezuela has experienced very rapid growth since the bottom of the recession in 2003, and grew by 10.3 percent last year. The most commonly held view of the current economic expansion is that it is an “oil boom” driven by high oil prices, as in the past, and is headed for a “bust.”

The coming collapse is seen either as a result of oil prices eventually declining, or as a result of the government’s mismanagement of economic policy.  There is much evidence to contradict this conventional wisdom.

Venezuela suffered a severe economic growth collapse in the 1980s and 1990s, with its real GDP peaking in 1977. In this regard it is similar to the region as a whole, which since 1980 has suffered its worst long-term growth performance in more than a century. Hugo Chávez Frias was elected in 1998 and took office in 1999, and the first four years of his administration were plagued by political instability that had a large adverse impact on the economy.

This culminated in a military coup that temporarily toppled the constitutional government in April 2002, followed by a devastating oil strike from December 2002-February 2003. The oil strike sent the economy into a severe recession, during which Venezuela lost 24 percent of GDP. 

But in the second quarter of 2003, the political situation began to stabilize, and it has continued to stabilize throughout the current economic expansion. The economy has had continuous rapid growth since the onset of political stability. Real (inflation-adjusted) GDP has grown by 76 percent since the bottom of the recession in 2003. It is likely that the government’s expansionary fiscal and monetary policies, as well as exchange controls, have contributed to the current economic upswing.

Central government spending has increased from 21.4 percent of GDP in 1998 to 30 percent in 2006. Real short-term interest rates have been negative throughout all or most of the recovery (depending on the measure—see Figure 4). The government’s revenue increased even faster than spending during this period, from 17.4 to 30 percent of GDP over the same period, leaving the central government with a balanced budget for 2006. The government has planned conservatively with respect to oil prices: for example, for 2007, the budget plans for oil at $29 per barrel, 52 percent under the average $60.20 dollars per barrel that Venezuelan crude sold for last year.

The government has typically exceeded planned spending as oil prices come in higher than the budgeted price, so it is possible that spending would be reduced if oil prices decline. However, Venezuela has a large cushion of reserves to draw upon before an oil price decline would begin to squeeze its finances.

A decline in oil prices of 20 percent or more could be absorbed from official international reserves, which at $25.2 billion are enough to pay off almost all of Venezuela’s foreign debt. This does not include other government offshore accounts, which are estimated to be in the range of an additional $14-$19 billion. With its low foreign debt (14.6 percent of GDP), the government could also tap international credit markets in the event of an oil price decline. Furthermore, a collapse of oil prices does not appear to be likely in the foreseeable future.

The July 10 short-term outlook of the US Energy Information Agency projects oil prices at $65.56 per barrel 2007 and $66.92 for 2008. The risks of unanticipated supply shocks – especially in the volatile Middle East – seem to be mostly on the downside, which would increase prices.

 The Chávez government has greatly increased social spending, including spending on health care, subsidized food, and education. The most pronounced difference has been in the area of health care. For example, in 1998 there were 1,628 primary care physicians for a population of 23.4 million. Today, there are 19,571 for a population of 27 million.

The Venezuelan government has also provided widespread access to subsidized food. By 2006, there were 15,726 stores throughout the country that offered mainly food items at subsidized prices,with average savings of 27 % and 39 % compared with market prices 2005 and 2006 respectively.

The central government’s social spending has increased massively, from 8.2 percent of GDP in 1998 to 13.6 percent for 2006. See Table 2. In real (inflation-adjusted) terms, social spending per person has increased by 170 percent over the period 1998-2006. But this does not include social spending by PDVSA (Petróleos de Venezuela, the state oil company), which was 7.3 percent of GDP in 2006. With this included, social spending reached 20.9 percent of the GDP in 2006, at 314 percent more than in 1998 in terms of real social spending per person.

The poverty rate has decreased rapidly from its peak of 55.1 percent in 2003 to 30.4 percent at end of 2006, as would be expected in the face of the very rapid economic growth during these last three years. If we compare the pre-Chávez poverty rate (43.9 percent) with the end of 2006 (30.4 percent) this is a 31 percent drop in the rate of poverty. However this poverty rate does not take into account the increased access to health care or education that poor people have experienced.

The situation of the poor has therefore improved significantly beyond even the substantial poverty reduction that is visible in the official poverty rate, which measures only cash income. Measured unemployment has also dropped substantially to 8.3 percent for June 2007, its lowest level in more than a decade; as compared to 15 percent in June 1999 and 18.4 percent in June 2003 (coming out of the recession).

Formal employment has also increased significantly since 1998, from 44.5 to 49.4 percent of the labor force. The main challenges facing the economy are in the areas of the exchange rate and inflation.

The Venezuelan currency is substantially overvalued. The government is reluctant to devalue because this would raise inflation, which is currently running at 19.3 percent and exceeds their target. Since there are exchange controls and the government is running a large current account surplus (8 percent of GDP), there is nothing that would force a devaluation in the near future (as for example, the currency collapses in Argentina, Russia, and Brazil in the late 1990s).

But this poses an intermediate-run problem, since even if inflation is stabilized and begins to be reduced, current rates of inflation will continue to appreciate Venezuela’s real exchange rate. This makes imports artificially cheap and non-oil exports too expensive on world markets, hurting the tradable goods sector and eventually becoming unsustainable. It also makes extremely difficult for the economy to diversify away from its dependency oil.Inflation itself is a problem, now running at 19.4 percent.

But it should be emphasized that double-digit inflation rates in a developing country such as Venezuela are not comparable to the same phenomenon occurring in the United States or Europe. Inflation in Venezuela was much higher in the pre-Chávez years, running at 36 percent in 1998 and 100 percent in 1996. It has fallen through most of the current recovery, from a 40 percent annual rate (monthly, year-over-year) at the peak of the oil strike in February 2003 to 10.4 percent a year ago, before climbing again to its present rate.

Over the last three month it appears to have stabilized to 19.4 Because of its large current account surplus, large reserves, and low foreign debt, the government has a number of tools available to stabilize and reduce inflation – as well as eventually bring the currency into alignment – without sacrificing the growth of the economy. It appears the government is committed to maintaining a high rate of growth, in addition to its other goals.

Therefore, at present it does not appear that the current economic expansion is about to end in any time in the near future. Conclusion In sum, the performance of the Venezuelan economy during the Chávez years does not fit the mold of an “oil boom headed for a bust.” Rather it appears that the economy was hit hard for the first few years by political instability, and has grown rapidly since the political situation stabilized in the first quarter of 2003. High oil prices have certainly contributed to this growth, as has the government’s expansionary fiscal and monetary policy.

Containing and reducing inflation, as well as realigning the domestic currency, appear to be the most important challenges in the intermediate run; in the long run, diversifying the economy away from its dependence on oil is also a major challenge. However, the declining public debt (as a percentage of GDP), the large current account surplus, and the accumulation of reserves have given the government considerable insurance against a decline in oil prices.

This favorable macroeconomic situation has also left the government with much flexibility in dealing with inflation and the related imbalance in the exchange rate. Since the government is committed to maintaining solid growth, it does not seem likely that it would sharply curtail economic growth in order to bring down inflation, as is often done.

This is especially true since it has not exhausted other alternatives. Therefore, at present it does not appear that the current economic expansion is about to end any time in the near future. The gains in poverty reduction, employment, education and health care that have occurred in the last few years are likely to continue along with the expansion. 

Bushlandia:Det spelar ingen roll vad Bernanke gör framöver.

Posted in Uncategorized with tags , , , , , , on September 22, 2007 by Minimux

Bushlandia:Bubblan har brustit och det spelar ingen roll vad Bernanke gör framöver.

Börsen fick ett kortvarigt glädjeskutt i måndags när styrränta sänktes i USA. Själv undrade jag vad är för människor som sitter framför dataskärmar i världens börser, hur mycket fattar de egentligen? Samtidigt fick vi se på TV långa köer utanför Northern Rock kontor i London för första gången i över hundra år. NRs aktien har tappat redan ca 70 % av dess värde.

Notisen blev rubriker i England men i USA försökte man dölja det. Orsaken är att Fed är väl medveten (om de har varit medvetna om någonting över huvudtaget) att risken är stor att paniken sprider sig till USA. I England försökte regeringen lugna allmänheten genom att påstå att spararnas pengar är säkrad samtidigt som man försöker hitta en köpare till Northern Rock.

 Situationen liknar skrämmande mycket 1929 när bankirer och regeringar försökte övertala allmänheten att deras pengar var säkra. Men folk vill inte ha bortförklaringar. De vill ha sina pengar. Problemet är att Northern Rock inte har några pengar! Och orsaken är att bankerna i England har finansierat utlåningen på samma sätt som bankerna i USA d.v.s. Genom att paketera skulderna i kollaterala obligationer (CDO) som man sålde till investerare från hela världen. På detta sätt slapp dem kravet på att ha eget kapital innestående som en viss procent av utlåningen.(I Sverige 10 %)

Ingen vet idag vart och hur mycket dessa obligationer är värda men många misstänker, inte utan fog, att deras värde är ganska låg. Northern Rock har utlåning på ca 200 miljarder dollar (och alltså där ute finns obligationer med en nominell värde på ca lika mycket). Folk har fram till tisdag knappt tagit ut ca 3 miljarder så varför kan de inte betala utan hjälp från Central Banken i England? Svaret: De har inte ens så mycket!

 Det ser ut likadan i USA.Deras affärsmodell har totalt kollapsat och deras tillgångar är helt icke-likvida och troligen istället för market value har de en fantasy value i dagens läge. Ingen vill ha dessa ”tillgångar” Tsunami kommer att bli ännu större i USA där alla banker har ägnat sig av samma metoder i den oreglerade marknadens paradis.

Idag ingen vill ha CDO, MBS, eller annat bokstavskombination relaterad till bostadsmarknaden. Skillnaden är att i USA huspriserna redan innan har börjat falla och börsen är skakig. Det är detta sammanhang som Treasury Secretary Henry Paulson, rusade till England för att rädda vad som räddas kan. Lycka till Gubben!(samma Gubbe som påstått inte för länge sedan att USA: s ekonomi var den starkaste i världen, precis som många “experter” här i Sverige).

 Vi får se hur det bli med Private Equity market, Hedgefonder och Buyouts som har finansierats på samma sätt. Ingen vet idag hur mycket pengar och vart har de placerats, eller vem som har lånat ut dessa pengar. “Tranparensen” är helt obefintligt! (samma ord används av IMF ekonomer för att kräva oreglerade marknader av de fattiga, men de var helt oförmögna att kräva samma sak av sina herrar i Washington).

Nej, sanningen är att det kommer att bli en hel del banker som kommer att hamna i problem framöver. Banksystemet sitter i skojeriets träsk och snart kommer liken att börja flyta up till ytan. Prepare yourself!

Den nya finansiella arkitekturen var designad till att ökad effektivitet på marknaden sade (och säger) marknadsfundamentalister (och skojare) och med ett penseldrag omvandlade skulder (utlåning) till tillgångar (obligationer), den största skojeri i alla tiders.

Systemet vilar på att det ska finnas investerare beredda att köpa de obligationerna som institutioner ger ut och som i sin tur finansierar vidare utlåning. Obligationerna säljs dessutom vidare med stigande priser (så länge man tror på institutionerna som ger ut dem) Jävlig fiffigt! Man trollar bort sina skulder!

Men problemet är inte låga räntor och strukturerad finansiering utan sättet på hur den amerikanska ekonomin har finansierat kredit expansionen och därmed konsumtionen genom nya och oreglerade finansierings tekniker och hävståndsinlåning (alltså låna för att köpa tillgångar i hopp att tillgångarna ska stiga i priset mer än kostnaden för lånet) processen kan “förfinas” genom att i sin tur sälja vidare skulderna “säkrade” av de köpta tillgångarna. Alltså i princip kan man tjäna pengar utan att ha några alls!

Så länge det finns de som vill köpa (investera) i “mina” tillgångar genom att köpa de “värdepapper” jag skapar (som i verklighet är skulder!).I Det amerikanska fallet sålde man dessa “värdepapper” till alla möjliga institutioner, exempelvis använde riskkapitalbolag stora mängder av dessa papper för att genomföra stora private equity uppköp (alltså att köpa bolag från börsen för att sälja vidare, vanligtvis i styckad form), samma sak med hedgefonder som använde samma instrument för att tjäna pengar på högavkastande värdepapper.

Killarna som kom på det här visste precis vad de sysslade med. De pumpade ut triljoner dollar i värdelösa obligationer till pensionsfonder, hedgefonder, försäkringsbolag och till utländska finansiella institutioner. Det är bedrägerier av ofantliga proportioner! (Som hade inte hänt utan marknadsfundamentalisters krav på oreglerade marknader)

Bushs free market retorik eller Bernankes räntesänkning räcker inte denna gång! Det handlar om ett systematiskt fel Det borde vara slut på mumbo jumbo och de röda lamporna borde blinka överallt i USA. Men vad gör dem istället? Förra veckan var utlåning från Fed uppe i 7 miljarder dollar, i jämförelse med en 1 miljard veckan innan. Alltså återigen samma mönster: bankerna lånar för att de inte har pengarna själva för att betala ut.

Verkligheten kommer att visa sig de närmaste veckorna när delårsrapporter från bankerna börja komma in och flera obligationer löper ut.Och vad gör Fed? De sänker ränta! Detta kommer absolut inte att lösa problemet för husägare som blir utkörda, långivare, hedgefonder, och bankerna. Det kommer bara att öka likviditet i ett system som är beroende av krediter (som heroinisten av droger) så att karusellen kan gå ett tag till.

Åt andra sidan lämnar Fed monetaristernas mantra i att hålla nere inflationen som främsta uppgift (ett i för sig historiskt nederlag för nyliberala ekonomer och annan skitsnackare), nu ska Fed istället ägna sig av att stödja överexponerade spekulanter och blåsa på bubblan, samtidigt som man triggar en massiv flytt från dollar från utländska placerare och därmed en depreciering gentemot de flesta valutor.

Värd är att notera att räddningen av placerarnas pengar gäller framför allt de amerikanska och man lämnar de utländska men fallande växelkursen för dollar och därmed med mindre värda dollartillgångar (som alla länder har sina reserver i och de flesta utländska placerare) men problemet är allvariga än så för vem vill låna pengar till låg ränta i en valuta som är fallande i värde?

Det enda en räntesänkning kan orsaka på medellångsikt är att ytterligare försvaga dollar, späda på inflationen, försvaga köpkraften hos folket och sätta ekonomin i en allvarig situation. Tänk bara att olja ligger redan på 80 dollar, räntesänkningen kan höja det till 100 dollar i USA i de närmaste månaderna.

Inflationen är redan hög i USA (om man bortse från mörkläggning från de amerikanska myndigheterna), Euro har glidit uppåt ett tag nu, olja och gulden ligger på 330 % respektive 180 % dyrare än när Bush tillträde, samtidigt som matpriserna stiger och dollar fortsätter nedåt. Enligt Martin Feldstein, “The falling dollar and rising food prices caused market-based consumer prices to rise by 4.6 per cent in the most recent quarter”. (WSJ). Det är 18 % per år!

Men istället för att lämna skojarna till sin öde sänker Fed ränta för att rädda sina polare på Wall Street och lämnar den vanliga amerikanska familjen med krympande köpkraft. Och om konsumtionen sjunker, sjunker produktionen, vinsterna, och börskurserna samt arbetslösheten ökar. Keynes is alive!

Genom att öppna kranen till krediterna hjälper Fed att upprätthålla den bubblan på finansmarknaden som har pågått de senaste 15 år. Försök förklara med vanliga värderingsmetoder hur börsen i USA har gått från ett marknadsvärde på 5.3 billjoner dollar 1994 till 35 billjoner 2006, med en geometrisk ökning av P/e talet och andra nyckeltal.

Cashflow analysen kan inte förklara detta! Var det tillväxt i marknadsandelar, produktivitet, expansion? NEJ! Det var endast för att det fanns så mycket dollar i omlopp som jagade samma värdepapper! Det är inflation! Detta betyder att börsen kommer att “kraftigt justeras neråt” om priserna inte kan upprätthållas med stor likviditet!

Det är det som Fed ska rädda! Inte ekonomin, inte ens dollarkursen, inte inflationen utan endast tillgångar hos några mäktiga personer och de vanliga skojarna!

En sak är klart: att efter det kommer dollar att definitivt sluta att vara den internationella valuta det har varit. Och det är bra för USA har profiterat på den här ordningen sedan WW2.

När världens länder och placerare förstår att de inte kan fortsätta att finansiera den amerikanska konsumtionen kommer dollar att falla som en sten! Bubblan har brustit och det spelar ingen roll vad Bernanke gör framöver.  

vheadline.net rapport om Venezuela

Posted in Uncategorized on September 5, 2007 by Minimux

What do Serbia, Kosovo, Ukraine, Cuba, Georgia and Venezuela (and maybe Iran) all have in common? They all seem to have been (or currently are) targets of Washington’s “democratization policies”: a euphemism for “regime change.”One key tool in democratizing unwieldy states that tend to stray away from globalization’s loosening grip (and the United States’ sphere of influence) is to support and fund “training programs” for “prominent journalists” from these nations. Yet America’s enemies might perceive these goodwill acts of generosity as something more sinister: the fomenting of internal dissent and subversion. America’s friends (and its willing and supine subjects), on the contrary, see them as bolstering their image and hold on power.

 

Venezuela, according to recent news reports, certainly objects to these tactics. From 2001 to 2005, the U.S. State Department, under a program harmlessly christened the “International Business Leadership Program,” sponsored all-expense-paid trips to the U.S. for “influential” members of the Venezuelan media. These so-called “scholarships” were intended to “teach” reporters not only how to better practice their craft (as if they lacked the “proper” skills) but also how to cover U.S. foreign policy adventurism, whether in Latin America, the Balkans, or post-Soviet states, with a more positive pro-American spin.These methods of not so subtle indoctrination are nothing new. The U.S. government engaged in such propagandistic tactics throughout the Cold War, as did their rivals the Soviets.

Propaganda and Spin American Style

Armed with seemingly unlimited “diplomacy dollars” in the post-Cold War world, the U.S., conducting foreign policy by means of official U.S. government funding, undertook to organize “training programs” for foreign journalists in America. These programs, as certain governments opposed to U.S. hegemony claim, are apparently run and funded by offshoots of the U.S. State Department, which funnel money to locally based NGOs, which in turn organize such journalist junkets. Once a journalist from a news organization accepts the offer, he or she subsequently becomes beholden to their host’s agenda. Not surprisingly, once back home the reporter then tends to write and cover U.S.-related stories in their country with a favorable tilt or at times with an unabashed, flagrantly biased, pro-American angle.

Is U.S. Influence Peddling Meddling in Its Foes Foreign Media?

Washington also funds NGOs working under the lofty banner of promoting “civil society” in addition to supporting media organizations opposed to the ruling regime in these “target states.” These well-coordinated activities are clearly meant to destabilize unfriendly or uncooperative rivals. In the past, they have provoked the ire of Moscow on many occasions and now Caracas has decried them.

At a recent press conference in the Venezuelan capital, Eva Golinger, an attorney, disclosed evidence that alleges a “destabilization plan” is in the works as part of the unrelenting and very intense U.S. campaign to overthrow democratically elected President Hugo Chavez. Golinger, the author of a non-fictional spy thriller like book aptly named The Chavez Code, links Washington to the funding of opposition groups, including so-called “independent” news organizations.

Opposition radio and TV stations, whether in Venezuela or in Serbia, Iran or Ukraine (during the so-called Orange Revolution), were and are a key component in shaping public opinion in favor or against those in power.

In the case of Venezuela, Golinger reveals direct U.S. government involvement in manipulating the media to help topple Chavez as part of the attempted 2002 coup. Another journalists’ scheme, called “Journalism IV,” was geared to “influence the approach of and ultimately the coverage given to issues of importance to U.S. foreign policy and to strengthen the Venezuelan democratic process.”

Many of these programs operated from 2001 until 2005. Documents released and obtained by Golinger attest that certain “influential” reporters, such as Miguel Angel Rodriguez of the RCTV network, received over US$6,000 for partaking in the programs. Such efforts to “win over” reporters appear to be intensifying despite or perhaps due to Chavez’s mass appeal in his homeland.

‘Regime Change International’: America’s Busy Global Network

Recent disturbing revelations point to an international network of “civil society” groups or NGOs working in close coordination with one another with one goal in mind: the subversion and overthrow of governments unpalatable to Washington’s tastes.

Freedom House, a U.S.-based NGO with a long record of “promoting democracy” and dissident activities in places like Cuba, is also incredibly active in the Balkans and the Ukraine. Such pro-democracy NGOs have been accused by the Russian government of using similar methods, with Washington’s consent and support, to induce insurrectional movements in these “target countries” — Byelorussia for instance.

According to Golinger, anti-Chavez propaganda pamphlets distributed in the streets of Caracas use the same logo of a clenched fist as those circuiting in the street of Minsk or Tbilisi.

Such “worrying” signs are perhaps symptomatic of a coordinated global campaign originating in Washington to bring down unruly regimes in the name of a much-maligned concept known as democracy.

 

Propanga maskinen igång mot Venezuela DN leder i Sverige

Posted in Uncategorized on September 5, 2007 by Minimux

Här visar DN vad slag demokrater de är!!!

Artikel publicerad i DN  efter valet 2006 i Venezuela ( i kursiverad deras påstående)

”Latinamerika upprepar gamla misstag”

När ska USA vakna upp och inse vad som håller på att hända i Latinamerika?  Här antar DN som den mest naturliga i världen att USA MÅSTE göra något! Vilka är dem för att överhuvudtaget blanda sig in i Latinamerika!? Det är nästan att man vill spy! Vilka är de här jävlarna för att kräva att USA ” ska göra någonting”?? Det växande inflytande som Venezuelas vänsterorienterade president Hugo Chávez skaffat sig kastar en mörk skugga över regionen.  Jaså? Mörk skugga för vem?? För USA? För Sverige?? Självklart! För Venezolanerna? Inte enligt stödsiffrorna för presidenten. 7 av 10 Venezolaner stöder processen!!  Så för vem? Vilka är som är rädda? Och varför? En del länder – Chile, Colombia och Costa Rica till exempel – håller fast vid tillväxtorienterade och demokratiska regimer. Demokratiska länder?? Eller underhuggare till den imperiela makten? Colombia, landet där det har dödats mer än 3000 vänsteraktivister (enligt Amnesty) och ca 3 miljoner har lämnat landet. Av dessa ett 100 000-tals p.g.a. de politiska förföljelser! Chile, där så sen som i tisdag satte man in kravallpoliser mot TUSENTALS ARBETARE som demonstrerade för bättre levnadsvillkor i ” den ekonomiska mirakeln ´s Chile” ( javisst, ja de har varit en ekonomisk boom för rövarna, framför allt från utlandet, som har fått ta för sig i landet, först i skydd av gevären och efter i skydd av de quasi-demokrati där 35 % inte röstar och de fattiga har blivit relativt flera och fattigare, och visar den största inkomsts ojämlikhet i västra halvklotet, som i sig borde vara uppseendeväckande i den halvkoloniala sydamerikanska ekonomierna) Hade man satt kravallpolisen mot tusentals demonstranter i Venezuela eller Kuba skulle ramaskri ha varit kompakt och ”demokrativänner” och ”den fria pressen” skrivit långa ”analyser” och ”reportage” om landets bedrägliga tillstånd. Men något som händer inte när det är ”våra länder”. Och det har de rätt i, för det är deras länder! Korporationernas och ”demokrativänners länders” , efter skit i hur folket där lever! Det är inte våra problem! Vi är där för att roffa åt oss! Inte för att några miljoner ”indianer” ska ha det bättre! (De hoppas naturligtvis att en hel del av dessa ”indianer” ska ”köpa” argumenten om fördelen med friamarknader , en svag stat, komparativa fördelar, privatiseringar, och lån från utlandet och stödja dem, och varför skulle dem inte förvänta sig det? Det har dem gjort tidigare, under 500 år eller så! Man kan alltid köpa några ”ledare” hos de idioterna! )  Men under det senaste året har allierade till Chávez kommit till makten i länder som Ecuador och Bolivia och förlorat med knapp marginal i ytterligare några. I Mexiko skulle Chávez beundrare Andrés Manuel López Obrador ha tagit över presidentposten – möjligen på livstid – om han bara lyckats övertyga ytterligare en kvarts procent av väljarna att ge honom sitt stöd. Just det! Det är bara så att det var han som bli bestulen på seger! Han hade bara inte civilkurage för att fortsätta att mobilisera folket tills tjuvarna gav sig av! Eller inte de miljoner dollar som Washington öste över den ”folkliga” orange revolutionen i Ukraina, Serbien eller Georgia.  Men mexarna är på gång också!  Glömt inte heller att EZLN är redan en social kraft i Mexiko och de har lyckats etablera autonoma kommuner i södra Mexiko och förstärkt kontakten med resten av det mexikanska samhället. Deras hundraåriga långa kamp är i dess lindan!
Hur kommer det sig att Latinamerika, när nästan alla andra länder i världen med framgång för en mer flexibel marknadsorienterad ekonomisk politik, gör en farlig gir åt andra hållet? Beror det på att en del väljare inte inser att regionen under en tid har kunnat dra nytta av större ekonomisk stabilitet än på decennier?
 Just det! Trots allt skit snack om de fördelar med det nyliberala experimentet har folket inte kunnat se att de har fått det bättre! Trots att propaganda, media bombardemang, expert uttalande, ekonomer från IMF, ekonomer från I-länderna och en och annat (öppen) skojare, har faktiskt folket (alltså den stora massan) inte sett en skit av det förlovade landet! Det finns fall som är riktigt illa, som Argentina, 2000, där medelklassen, den största på kontinenten, blev slaktade i IMF-altaren (läs Washington). Efter kommer propagandisten Nathan Saschan på DN och förföra sig över hur medelklass ungdomar läser vänsterlitteratur i Buenos Aires tunnelbana!  Skribenter pratar om framgång? De enda länder som har haft framgång under de senaste 20 år är de som inte har låtit sig luras av skitsnacket. Kina, Sydkorea, Taiwan, och i viss mått India och Brasilien (fram tills de avreglerade sina marknader). Både Kina som Taiwan och Sydkorea för en medveten industriell politik, både med regleringar och statligt ingripande. När Sydkorea och Indonesien öppnade sina finansmarknader slutade det hela med brak. Man behöver ändå inte gå längre än Kina för att se vad som fungerar och vad som inte fungerar. En väl ordnad ekonomisk politik, en långsiktig strategi, en kontrollerad valuta och finansmarknad, lagar om utländsk ägande, mm.Alltså ingenting av vad nyliberaler har gjort i svagare länder! Resultaten är också talande!!  Beror det på att de inte värdesätter att man kommit ned till ensiffriga inflationstal efter att för 12 år sedan ha haft ett regionalt genomsnitt på över 300 procent? Och vad spelar det för roll om inflationen är nere i noll om de inte kan konsumera vad de behöver? Dessutom fortsätter man att pumpa ut pengar via kreditexpansionen som nu går istället till aktiespekulation (och där inflationen kalls ”värdetillväxt”) Så den berömda kontrollen över penningmängden är faktiskt en av flera stora lögner som ekonomiska ”experter” har dunkat in i folket!Lyckligtvis uppskattar åtminstone hälften av regionens väljare dessa förbättringar – annars skulle läget ha varit mycket värre.

 Som sagt det finns gott om idioter! Men de håller på att vakna av illusionen!  Ändå har de tilltagande motsättningarna mellan vänster och höger lett till att politiken i beklämmande hög grad förlamats. 

Så där ja! Så ska det låta! Visa ert fula tryne! När folket kräver deltagande och demokrati då är det en förlamande! Det är bättre med en sken demokrati bara Korporationerna kan tjäna sina smutsiga dollar !
Detta är ingenstans mer uppenbart än i Mexiko, regionens näst största ekonomi efter Brasilien. Trots landets avundsvärda läge intill det rika och snabbt växande USA har Mexikos tillväxt sedan den ekonomiska krisen för ett decennium sedan legat och pendlat mellan svaga och halvsvaga siffror. Varför har inte Mexiko gynnats mer av 1992 års nordamerikanska frihandelsavtal?
 Bra fråga kan det vara för att frihadelsdoktrinen är utformad för att gynna en part. Nämligen USA? De behöver göra så för trots den fina reklamen skribenten gör för sina Herrar i Washington är den amerikanska ekonomin kör i botten. Imperiet behöver några zoner i världen där de fortfarande kan suga ut något (ungefär som England behövde Indien och sina kolonier för att möta konkurrensen från de växande Tyska, Amerikanska och franska industrier vis slutet av 1800-talet) En del av problemet ligger i att Kina fått en allt viktigare roll. De extremt låga kinesiska lönerna innebär tuff konkurrens för Mexiko som bara har mycket låga löner.

 Hmm, problemet är att mexarna tar för mycket betald!! Perfekt resonemang för de stora bolag!  Men det verkliga hindret för Mexiko är ett politiskt system som inte förmått skapa någon samsyn i fråga om grundläggande ekonomiska reformer. Ekonomiska reformer ? Samsyn? Alltså problemet är att det finns en del av befolkning som inte fattar att lägre levnadsstandard ligger i deras intresse! Hur tröga kan dem vara? Att de fattiga inte fattar att om de bara blir ännu fattigare allt kommer att ordna sig!Den nya presidenten, Felipe Calderón, har talat om behovet av att bryta monopolen i mexikansk ekonomi. Var ska han börja, med telefoner eller tortillas? Det finns hur mycket som helst att välja på.

 Kanske med de transnationella företagens monopol? Men kanske det som måste brytas är den monopol oljebolagen besitter. En väg är att skapa flera oljebolag med säte naturligtvis i de länder olja finns så att intäkterna kan finansiera de nationella ekonomier.Bönder sliter på små jordlotter. Det är ineffektivt och i realiteten en form av dold arbetslöshet som liknar den som finns på den kinesiska landsbygden.

 Vad föreslår här skribenten? Små jordlotter? Tror ni att han föreslår mer mark till bönderna? Självklart inte! Han föreslår att de borde lämna sin mark till en stor ägare (helst utländsk) så att ”produktiviteten” kan ökas! Väldig rationell för bolagen! Men bönderna tjänar inte på det! Men det skiter dem i naturligtvis!  Det statligt ägda oljebolaget, som står för en stor del av statens inkomster, är mycket ineffektivt och investerar alldeles för lite i ny utrustning och teknologi. Hm, kanske bättre att lämna bolaget till de internationella korporationerna? Att de inte lämnar något till landet är en liten detalj! Nej, vad de måste göra är att ta kontroll över resurserna, förädla produkter utifrån råvaran, skapa egna distributionskanaler, och helst också försäljningsleden. Det skapar större konkurrens mot de få bolag som idag har makten över dessa lukrativa aktiviteter
Brottsligheten frodas. Internationella jämförelser av korruptionens utbredning är inte smickrande. Och värst av allt: valets förlorare López Obrador verkar hellre kasta landet ut i kaos än acceptera att det nederlag han lidit är konstitutionellt legitimt.

ja, ja, som motståndarna accepterar sina nederlag! Som i Venezuela! Där har de förlorar i 6 val och fortfarande jävlas dem med hjälp av Herrarna i Norr!  Brottslighet? Korruption? Vem är som skapar dem? När folk inte finner något annan inkomstmöjlighet än till brottlig verksamhet? När lagarna är för den lilla gruppen som har roffat sig åt makten?  När staten och samhället struntar i flertalet av medborgarna? Och korruptionen? Vem är som betalar mutorna? Vem är som propagerar ” rädda dig själv, skit i ditt land”? Behövs flera bevis för att de som föder korruptionen sitter i vissa styrelserum i huvudstäderna i Norr? Eller menar skribenter kanske inte den typen av korruptionen utan den lilla vardagliga? Den som den lille mannen kan uppnå beroende på sina uppgifter? Och varför skulle inte den lille mannen ta emot pengar när de som styr landet, politikerna, militärer och lokala näringsdyrkare tar emot stora summor från sina herrar i Norr? Alltså graden av skitsnack når oanade proportioner och detta är en av Sveriges stora tidningar!!!   

Så hur tänker USA reagera? Genom att fullfölja planerna på en 300 mil lång mur längs sin södra gräns? Exactly! Det kallas fria marknader!! Tänk er vad hade varit resultaten om inte 10 till 20 procent av Europas befolkning hade tagit sig till Nord och Sydamerika, Australien, Afrika, och andra platser. Där de kunde livsnära sig efter att många gånger ta marken och andra resurser från ursprungsbefolkningen, genom röveri, stöld och mord. Kanske hade dem dött i Europa eller så hade de ställt till stora revolter. Och vem vet? Hade Europa hade sett lika ut idag? Men möjligheterna att emigrera, att ta andras mark, andras vatten och resurser, att plundra, mörda, och stjäla är idag begränsade för folket i den så kallade tredje världen. Den fria rörelsen omfattar för den mesta inte människor. Den fria kapital och varuflödet ska enligt teori utjämna prisskillnader på kapital och varor som är utsatta för konkurrensen. Naturligtvis de ända varor som är utsatta för konkurrens är i princip de varorna som de fattiga länderna producerar. De rika försöker med alla medel behålla ett kvasimonopol på sina produkter via patent, statligt stöd, regleringar, forskningsanslag och sträng teknisk hemlighetsmakeri. Men hur som helst skulle troligen en verklig fri rörlighet av arbetskraften ha en utjämnande effekt på priset på arbete och därmed sänka köpkraften hos befolkningen i Norr med den efterföljande minskade konsumtionen av produkter med större förädligsvärdet d.v.s. just de produkter som Norr behöver för att behålla sin försprång. Naturligtvis är de rika inte dumma och när de behöver hjärnkraft eller annat från de fattiga tillåter de att stanna eller t.o.m. hämtar dem från sina ursprungsländer. Asiater, afrikaner, latinamerikaner och folk från Öster Europa flödar in i Västs universitet som doktorander och forskare. Man ser de också inom elitidrott och underhållningsbranschen. I Imperiets centrum ser de t.o.m. i deras arméer som legosoldater. Man lovar dem medborgarskap om de tjänstgör i de imperiella arméer och överlever. Som forna tiders gladiatorer slår de för sin frihet genom att ta livet av andra fattiga.  
Samtidigt har Brasilien uppvisat lovvärd politisk och makroekonomisk stabilitet. Men för att Brasilien ska kunna nå en högre tillväxt än den modesta nivå landet haft de senaste åren krävs en reformering av arbetsmarknadslagarna. Landet måste också öppna sig för utrikeshandel och höja kvaliteten på den grundläggande skolutbildningen.
 Det verkar lobbysterna för de internationella bolagen (som kontrollerar 70 % av världshandel) ha lyckas ganska bra! Svikare Lula håller på att fullfölja försäljning av Brasilien till Nordamerika och EU. Där den ”internationella arbetsfördelning” dikterar att Brasilien ska sluta tillverka flygplan och lastbilar och istället satsa på biobränsle. Att landet inte kan producera mat för 80 miljoner av sina 140 miljoner skiter Norr i!  Sist gav han tillstånd till de transnationella bolag för att avverka 50% av Amazonas. Brasilien är ett jävla skämt! Ett sådant stort land! Så rik och stor att det kunde föda en par miljarder människor kan inte idag föda 100 miljoner brasilianare. Ett land som under 50-60-och 70 talet kunde tillverka flygplan, bilar, lastbilar, mm är idag på väg att bli leverantör av biobränsle till Norr och på så sätt ta mer mark från de redan fattiga bönderna och driva upp priserna på livsmedel för de redan utsatta. I ett land man dödar barn som sover på gatan som den enda förebyggande åtgärd!  När ska Brasilien vakna?
Så länge Latinamerikas två största ekonomier inte genomför några reformer, är det svårt även för höghöjdsflygare som Chile att nå tillräcklig hastighet för att komma in i den höga tillväxtens uthålliga omloppsbana.

höghöjdsflygare som Chile? Vad gör Chile? Jag har aldrig sett något industri produkt därifrån. Ett dataprogram eller någon förädlad produkt. Och vin kan redan California och Sydafrika göra bättre! Cad ska de sälja när de har sålt allt skog, allt fisk och allt mark?
Man ska inte glömma att även de senaste årens svaga tillväxtsiffror i Latinamerika är de bästa sedan 70-talet, och inkomsterna närmar sig faktiskt sakta dem i USA, Europa och Japan.
 Så här talar historieförvrängare! Den högsta tillväxten regionen hade var mellan 30 och 70 talet. Det har inte nåtts någonstans i regionen sedan dess. För den delen har inte heller Västeuropa eller USA nått de tillväxt siffrorna man hade under samma period. Som konstigt nog sammanföll med en stor enighet runt en Keysianisk ekonomisk politik.  Men av alla regionerna med utvecklingsländer förblir ändå Latinamerika den som har lägst tillväxt. Det är inte bara Kina och Indien som växer snabbare. Centraleuropa, Centralasien och det av våld plågade Mellanöstern växer också snabbare. Till och med Afrika söder om Sahara med sina krig och svältkatastrofer har haft en högre tillväxt under de senaste åren. Precis! Tillväxten och ekonomi gick i sparlåga när experterna från IMF kom raglande med sina recept och sagor!  Kina klarar sig för att de inte följer och förhoppningsvis kommer aldrig att följa deras råd! Kan Venezuela med sina locktoner erbjuda en rättvisare och bättre väg till ekonomisk utveckling? Tyvärr inte. Venezuela har bara fått draghjälp av Kina genom de höga oljepriserna. När oljepriserna faller, vilket de kommer att göra någon gång under de närmaste åren, så dras Venezuelas ekonomi med i fallet.

 Ja., keeping dreaming! Olje priserna kan falla kanske under en tid till 50-55 men troligen kommer det att ligga mycket högre fram till sen sista droppen! Så med övriga råvaror om Kina fortsätter att växa! Kina för inte den nyliberal ekonomisk politik och därför kommer de troligen att visa fortsatt tillväxt.  I det långa loppet kommer varuexportörer att behöva tänka nytt i lika hög grad som tillverkare gör för att upprätthålla lönsamheten. Venezuelas oljeproduktion ligger fortfarande långt under den nivå den låg på när Chávez kom till makten. Så det råder inget tvivel om hur denna historia kommer att sluta. Bra! Sälj dyrt och producera tillräckligt lagom för era behov!I dagens globala ekonomi, som i extremt hög grad präglas av konkurrens, finns det ingen hållbar tredje väg som ger länder möjlighet att undvika fortsatt liberalisering och marknadsinriktade reformer.

 Är ni så säkra? Varför sådan rädsla då? Det är klart att det räcker att tillräcklig många inser bedrägeriet så kommer synvilla att försvinna! Kanske är den annalkande kollapsen av den amerikanska ekonomin dödstöten för det nyliberala självbedrägeriet?   Tvärtom talar allt för att det aktuella avsnittet i serien latinamerikansk socialism kommer att följas av repriser på tragiska episoder i det förgångna. Det kan bli så! Imperiet kommer inte den här gången heller att sitta passivt och se hur deras halvkolonier frigör sig den ena efter den andra. Det är bara att hoppas att imperiet är så pass försvagad den här gången och folket har lär sig de historiska läxorna. Mot denna bakgrund är USA:s oförklarliga likgiltighet i förhållande till regionen både naiv och farlig. Den tillträdande kongressen med demokratisk majoritet har gett signalen att frihandelsavtal med Peru och Colombia behöver “omförhandlas”. Vad ger det för budskap till USA:s få återstående allierade i regionen?

 Det ger just det rätta signalen! Att allt är en lögn! Frihandel och struktur anpassningar när USA själva är skuldsatta mot omvärlden, driver en delvis  keynesianisk politik genom upprustning, protektionistisk i andra avseende, och totalt anpassad till spekulanter på finansmarknaden. Om USA inte börjar behandla sina vänner i Latinamerika väl kan det ta generationer att reparera skadan. Skadan kommer att repareras när folket i regioner befria sig från Washington. Striden har pågått under 500 år mot olika inkräktare och kommer att fortsätta med varje ny generation verkar det som. 

Vänstervåg i repris( från DN, 2006)

Fidel Castro har fått politisk draghjälp av Venezuelas president Hugo Chávez. De två förstärker varandra så att ett plus ett inte längre är lika med två. Inte bara det! Nu är det också Nicaragua, Ecuador, Bolivia, och kanske snart Argentina i samma grupp!!  Det är alltid lättare att identifiera politiska skeenden i efterhand. Med fötterna mitt i förändringen kan man bara sia om nästa steg. Fast ibland kan man göra det med mer självsäkerhet än annars. Det är när det vi ser är en upprepning av vad vi tidigare sett. Det är framför allt diktaturer respektive unga, spröda statsbyggen som fångar demokrativännernas intresse. Till de sistnämnda hör Ryssland och flera afrikanska stater som i beklagligt många fall driver utvecklingen bakåt. Bland diktaturerna har Kuba länge haft en särställning. Men Fidel Castro har fått sällskap. Det svenska intresset för Kuba har sin förklaring. Svenska socialdemokratiska och vänsterpartistiska politiker har i samklang med stora delar av kulturvänstern talat tyst om bristen på mänskliga och demokratiska rättigheter. Dåvarande statsrådet Pierre Schori förärade diktator Castro legitimitet genom ett officiellt besök 1995. Olof Palme gjorde samma sak 20 år tidigare.

Sedan dess har det svenska, politiska stödet för Castro rört sig vänsterut. Men det förförande skimret består. Stränder, palmer, rom och salsatoner bäddar in diktaturen i ett betydligt behagligare ljus än exempelvis Nordkorea.

När Fidel Castro blev sjuk föddes bland exilkubaner och demokrativänner ett hopp om ett slut på den diktatur som inget mer än diktatorns frånfälle skulle kunna sätta punkt för.

 Det visar hur lite de här människorna fattar om Kuba. Kubanerna kommer inte att låta sig ockuperas av USA. Det måste USAs knähundar fatta någon gång! Det finns över 3 miljoner beväpnade kubaner som kommer att göra livet mycket trist för varje inkräktare. Var har ni sett ett diktatur som beväpna folket?  Men samtidigt hände andra saker som ledde utvecklingen i motsatt riktning. Under brodern Raúls ledning har regimen snarast intensifierat den antidemokratiska kampen. Enligt Silc, en liberal stiftelse som arbetar med demokratibistånd, har trakasserierna av oliktänkande ökat. Generalsekreterare Gunilla Davidsson rapporterar att det är svårt att ta sig någonstans i landet utan att ha säkerhetstjänsten i hasorna.  

SILC? Är det inte de som får pengar från Pentagon? Vilken skämt!
De 75 journalister, bibliotekarier, människorättsaktivister och oppositionella som under den så kallade Svarta våren 2003 dömdes till sammanlagt 1 456 års fängelse sitter med några få undantag lika inlåsta nu som då. En amerikansk korrespondent från Chicago Tribune som rapporterat från Havanna under fem år tvingas lämna landet för det som uppfattas som negativ rapportering. I den diplomatiska konflikt som nu uppstått mellan Sverige och Kuba agerar regimen stilenligt – ledarna har alltid pratat diktaturspråk. Nu gör de det i de diplomatiska salongerna och i ett olämpligt högt tonläge.  

Ni ska ha en sak klart för er. Om någon skulle föra pengar för att stödja ett politiskt parti i USA skulle dem bli dömda eller i alla fall nekade i att delta i val. Det är lag i USA sedan 40-talet. Om du ska via media syssla med uppviglig eller omstörtande verksamhet kan du bli fällt i USA och dina medier stängda. Dessutom har under den innevarande presidenten censuren, kontroll av medborgarna, möjligheterna att regera via dekret, att påverka eller styra rättväsendet, och i att strunta i övriga institutioner ökat markant. Menar ni på allvar att USA är den demokratiska drömmen?
Den här utvecklingen sker samtidigt som president Hugo Chávez stärker sin ställning i Venezuela, i Latinamerika och bland den svenska vänstern. Chávez använder Castro för att stärka sin ställning ytterligare, liksom Castro använder Chávez. Kuba är inte längre en isolerad ö. Inte längre en diktatur som står och faller med den sittande presidenten. Chávez har precis som Castro blivit en vänsterikon. Och en katalysator för USA-hat.Vänstervågen böljar än en gång in över Latinamerika. Hur långt den når, hur många länder den sveper med sig, och hur mycket fattigdom och sargade demokratiska rättigheter den lämnar efter sig återstår att se.

 

Det beror på. Hur mycket blod imperiet är beredd att gjuta den här gången. De håller på att beväpna terrorister i Colombia i syfte att starta den tredje fasen, efter att de två föregående misslyckades totalt. Nu är det sabotage, terror, ekonomisk krigsföring, propaganda som gäller alltså den gamla receptet för kontinenten. Jag misstänker att folket något har lärt sig av exempelvis, Allendes misslyckande ”fredlig väg mot socialismen”( som i själva verket var inte mer än ett socialdemokratisk program). Nu håller man på att beväpna massorna i Venezuela. I denna kontinent måste demokrati, och självbestämmande rätt kunna försvara sig annars kommer de att bli massakrerade!
Historien återupprepar sig således. Artister som exempelvis Mikael Wiehe har nu som då svårt att ta avstånd från förtryck, så länge det praktiseras under röd fana. Han konstaterar å ena sidan att Kuba är “en sluten och delvis militariserad statsapparat” med fattigdom, censur och stympad yttrandefrihet. Å andra sidan att “Kuba är det land i regionen som de senaste 40 åren bäst har försvarat de mänskliga rättigheterna” (DN 5/3).
 Javisst ja, om man inte tiger ihjäl de mänskliga rättigheterna som talar om att varje människa ska vara fri och den största friheten är att vara fri från utländsk dominans, att ha rätt till liv och arbete, utbildning, mat, mediciner, att kunna styra sig själva, mm Om man pratar i sådana termer är faktiskt landet ganska unik på denna sida av jorden!
Med sådana vänner behöver de mänskliga rättigheterna inga fiender.
 Och med sådana propagandister som Ni behöver Bush inte oroa sig!

 

 

 

 

%d bloggers like this: